Vem definierar oss?

Det pratas mycket i vårt samhälle idag om hur vi väljer att definiera oss själva. Ibland verkar det nästan som att vi tror att en människa föds till den här världen som ett tomt ark och att det är upp till var och en att välja hurdana vi vill vara. Det kan ju till en början låta som den ultimata friheten, men min erfarenhet är att det snarare tenderar att skapa en enorm ångest hos många. Hur ska jag definiera mig? Vem vill jag vara? Sådana frågor är så stora och avgörande och om du inte själv känner att du kan finna något bra svar på dem – ja, vem eller vad är du då?

När Gud definierar sig själv så gör han det på ett provocerande enkelt sätt. Han möter Mose, som frågar honom vem han är. Hans svar är bara: “Jag är” eller “Jag är den jag är”. Det är ett svar som har ett enormt djup, men visar oss grundläggande på några viktiga saker:

  1. Gud är. Punkt. Gud definieras av sig själv, inte av någon annan. Gud är den han är och det kan varken du eller jag göra särskilt mycket åt. Det spelar ingen roll vad vi tänker om honom, vad vi tror om honom, eller vad andra tror (eller inte tror) om honom. Vi kan som människor inte definiera Gud. Vi behöver inte definiera Gud. Det kan kanske i sig vara en skön insikt; Gud blir varken mer eller mindre verklig, eller mer eller mindre nära, beroende på vad jag (och andra) tror och säger om honom. För Gud är. Punkt. Ingen människa kan kontrollera eller påverka hans existens, karaktär och varande.
  2. Detta är dock en lyx som enbart är förbehållen Gud. Vi människor är inte skapade för att definiera oss själva. Vi är inte Gud. Vi är skapade av Gud, som mänskliga varelser, som män och kvinnor. Detta är inte en brist hos oss, att vi inte kan definiera oss själva, utan det är så som Gud har skapat oss. Vi kan jämföra det genom att se på en sedel, t ex en tvåhundralapp. Den är i sig själv inte värd någonting (möjligtvis några ören för pappret) utan definieras utanför sig själv – av människan – till ett värde av tvåhundra kronor. Likadant är det med människan själv. Vi kan inte definiera oss själva, eller vårt eget värde. Vi får vårt värde utifrån, av någon annan. Det kan ibland vara en smärtsam erfarenhet. Vi blir påverkade av andra, hur de ser på oss och bemöter oss. Allra mest påverkar våra föräldrar oss, men varje relation har betydelse för oss.
  3. Framför allt är det Gud som definierar oss.  I skapelsen som “man och kvinna” med en given uppgift att råda över skapelsen. Längre fram får vi vår definition i relation till honom. Vi är “hans folk”, hans älskade barn. Han är vår Far och han älskar oss med en kärlek så stor att han till och med ger sin egen Son (Jesus) att dö för vår skull. Genom tron på Jesus och i relation till honom blir vi rättfärdiga, heliga, förlåtna, upprättade och helade. Vi får ett nytt liv och vi får löftet om att vi alltid ska få vara med honom i hans rike. En av livets stora hemligheter är att släppa taget om sitt eget liv och överlämna det åt Gud. Att låta honom, som vår skapare, vara den som definierar oss och ger oss vår identitet. Då finner vi trygghet, stabilitet och djup frid. Då kan vi fullt ut vara de vi är skapade till att vara.

 

Advertisements

Vår identitet i Jesus

Idag är det frukost för tjejer i alla åldrar i Betaniakyrkan, med temat ”Med vår identitet rotad i Honom”. Ett tema som givetvis är viktigt även för killar och män, så därför delar jag med mig av några reflektioner här.

Jag läste ett citat för några veckor sedan som jag har använt som underrubrik på den inbjudan som har gått ut. Citat lyder:

”Världen säger: Du är vacker. Djävulen säger: Du är ful. Kristus säger: Du är min.”

“Du är vacker”                                                                                                                                När man hör detta budskap kan det ju till en början låta väldigt bra och vi som kristna kan naturligtvis stämma in i uppmuntran till alla människor med detta budskap: Du är fin. Du är unik. Varje människa är i någon mening vacker. På senare tid har det kommit ganska många hitlåtar med detta tema. ”You are beautiful, no matter what they say”, som t ex Christina Aguilera sjunger för oss. Och, som sagt, det kan ju låta väldigt bra. Ett försök att stärka och uppmuntra varje människa i sin identitet. Men budskapet blir i längden väldigt ytligt, eftersom det enbart riktar sig till vårt yttre. Om det är i de yttre sakerna som vi ska finna vår identitet, så är det en stor risk att det blir en väldigt flyktig sådan. För vad händer den dagen då världen inte längre betraktar mig som vacker? Eller ännu värre, om jag själv inte kan betrakta mig som vacker? Vad händer när alla mina ytliga tillgångar sviker mig? När åldern och rynkorna kommer, eller om jag råkar ut för en olycka och blir ”missbildad”? Världens försök till uppmuntran och identitetsskapande kanske inte är så lyckad?

”Du är ful”
Sedan finns det en fiende till oss som alltid försöker trycka ner oss. Hur många av oss har inte någon gång tänkt tankar som tangerar denna: ”Jag är inte så snygg som de andra”. ”Jag duger inte”. Jag är misslyckad”. Jag är inte värd att älskas”. Det är sådana tankar som kommer från Djävulen, han som Jesus kallar för ”Lögnens fader”. Han talar lögn in i ditt och mitt liv. Detta är, kan vi säga, ofta det budskap som Sociala medier fyller oss med, där alla andra hela tiden lägger ut bilder som visar hur lyckliga de är och hur fint de har det hemma. Vi får lätt bilden av att andra lever så spännande, glada, meningsfulla och lyckliga liv. De hinner renovera sitt hus, samtidigt som de lagar nyttigt långkok med råvaror som de naturligtvis själva odlat och dessutom bakar de sitt eget bröd och gör sin egen sylt. Detta samtidigt som deras barn ser perfekta ut och lyckas i skolan eller med sin sport och de gör ”helt fantastiska” utflykter med båten eller i skogen. Det är bara jag som aldrig orkar, eller hinner, eller har råd med något av det. Och så fylls vi på med lögnen: Jag är misslyckad. Jag duger inte. Och vår identitet påverkas.

”Du är min”
Om vi ska finna vår sanna identitet behöver vi istället lyssna till Jesus. Han säger: ”Du är skapad helt unik till att vara en avbild mig. Du är sådan som jag hade tänkt att du skulle vara. Jag vet att du har misslyckats med saker i ditt liv. Det har alla människor. Men min kärlek till dig går utöver allt sådant. Den är inte beroende av vad du gör eller inte gör. Jag älskade sig så oändligt mycket att jag valde att avstå allt jag ägde och hade i härligheten hos min Fader för att komma hit till jorden. Min kärlek till dig drev mig till korset där jag betalade priset för dig och gav dig möjligheten att får förlåtelse, bli försonad med Gud och bli ett Guds barn fullt ut. Oavsett hur de ser ut, vad du själv eller andra tycker om dig så är du min. Jag vill vara din Herre och vän. Du är dyrbar och värdefull i mina ögon. Jag har en uppgift för dig och har dessutom förberett en plats för dig i min Faders hus, där jag vill att du ska vara med mig i evigheters evighet. Så mycket älskar jag dig. Så kom, finns dig själv i relation till mig. Slappna av och bli trygg i din identitet som mitt barn, min vän, min lärjunge, min tjänare. Jag ger dig min frid.”

 

Guds rustning, del 4

Idag avslutar vi vår genomgång av Guds rustning.

Frälsningens hjälm
Både Satan och det samhälle vi lever i bombarderar oss med sådant som missmod, orenhet, fruktan, avund, jämförelse, misstänksamhet mm. Men frälsningens hjälm är tänkt att skydda oss i vårt eget tankeliv. Den skyddar också alla inkörsportar till vårt tankeliv: våra ögon, våra öron och vår mun.
Innan vi tar på oss frälsningens hjälm får vi först bekänna att vi släppt in sådana tankar och i Jesu namn ta avstånd ifrån dem. När vi sedan sätter på oss frälsningens hjälm är det återigen Jesus själv vi tar på oss. Hjälmen ger ”era tankar skydd i Kristus Jesus” (Fil 4:7).
När sedan alla mörka tankar vill komma in, möts de av lovsången om Jesu frälsning. Frälsningens hjälm hjälper mig att ha mina tankar tillsammans med Jesus. Och varje ond tanke gör jag ”till en lydig fånge hos Kristus” (2 Kor 10:5). Har man frälsningens hjälm på sig under dagen kan sången om Jesu frälsning sjunga i bakhuvudet även då man håller på med mycket annat.

Andens svärd
Detta är faktiskt det enda offensiva vapen som en kristen får använda! Jesus själv gjorde det hela tiden och på så sätt gjorde han klart att det är ett vapen som den Onde alltid måste vika sig för. Andens svärd är Guds ord och Satan måste vika sig för Ordet (det blir som tydligast i Jesu egen kamp med djävulen ute i öknen, se Matt 4:4, 7, 10).
Ordet själv ger oss faktiskt den absolut bästa argumentationen för sin egen nödvändighet: “Guds ord är levande och verksamt. Det är skarpare än något tveeggat svärd och tränger så djupt att det skiljer själ och ande, led och märg och blottlägger hjärtats uppsåt och tankar.” (Hebr 4:12)

Som soldat är det naturligtvis viktigt med både vapenkännedom och vapenvård. Den dagliga bibelläsningen och utläggningen av bibelordet behöver vi var och en! Det är också en stor fördel att lära sig olika bibelverser utantill och på så sätt ständigt kunna leva med Ordet inom sig.

Guds rustning, del 3

Vi fortsätter här vår genomgång av Guds rustning.

Villighetens skor
Dessa skor skyddar mot två av Satans mest effektiva angrepp: ängslan och lättja. För det första: om man inte har skor måste man gå barfota. Då blir gången ofta ängslig och försiktig. Blicken riktas neråt. Man får akta sig för var man trampar. Det är så många kristna går idag. Man är rädd för allt som man kan stöta på och stöta mot. Vad skall folk säga om mig? Vad ska Gud säga om mig? Man är rädd för människor och rädd för Gud.
Men när vi lyssnar till Herrens budskap om fred, lär vi oss att gå med stadiga steg genom livet. Ty detta budskap säger oss att vi för Jesu skull får syndernas förlåtelse och frid med Gud. Jesu fullkomliga kärlek fördriver all rädsla (se 1 Joh 4:18).
För det andra så skyddar “villighetens skor” oss också mot lättja. Satan vill väldigt gärna få oss att stanna upp på vår vandring. Han vill få oss att känna oss håglösa, liknöjda och att vi ska bli apatiska. Men evangeliets ord ger oss en ny vilja! Med skorna på blir det en ny spänst och en ny glädje i våra liv. När vi förstår vad det är Jesus har gjort för oss och vilket nytt liv det är som han erbjuder, då vill vi dela med oss av det. Då längtar vi efter att fler ska få höra talas om det!

Trons sköld
Denna sköld som vi har fått av Gud skyddar mot djävulens kanske farligaste angrepp: otron.
Tvivel är att inte kunna tro. Otro, däremot, är att inte vilja tro. Tvivlet plågar min tro, men behöver inte skilja mig från Gud. Otron, däremot, får mig att vända ryggen åt Gud. Att slå av strömbrytaren till honom. När Jesus ska beskriva vad synd är, så konstaterar han krasst att det är detsamma som otro: “Synd: de tror inte på mig” (Joh 16:9).
Att hålla trons sköld framför sig är detsamma som att hålla fram Guds löften. Vi behöver denna sköld då den Ondes alla brinnande pilar börjar vina genom luften: ”Du tror väl inte på det där?” ”Inte bryr sig Gud om dig.” ”Skulle då Gud ha sagt…?”
Trons sköld är Jesus själv. Han säger samma sak till dig han sade till Abram: “Var inte rädd, Abram. Jag är din sköld” (1 Mos 15:1).

De sköldar som den romerska armén använde sig av gick att haka fast vid varandra och gav därför dubbelt skydd, när soldaterna stod sida vi sida. På samma sätt behöver också vi varandra. Dina kristna syskon omkring dig behöver din tro och du behöver deras. På så sätt blir vårt försvar starkare!

Guds rustning, del 2

Vi har fått en rustning av Gud som vi bör använda oss av i den andliga kamp som vi som kristna är insatta i. Det är viktigt för varje god soldat att ha en kännedom om sin utrustning, om vad man kan göra med den och bruka den till.

Sanningens bälte
Sanningen är något som är väldigt viktigt för oss, eftersom satan alltid anfaller oss med lögnen. Jesus säger att han är ”en lögnare och lögnens fader” (Joh 8:44). Med många fula och lömska knep, halvsanningar och smålögner vill han lura oss bort från Jesus och den gemenskap vi äger med Gud (precis som det skedde med Adam och Eva i tidernas begynnelse).
Sanningen som vi tar på oss är Jesus själv. Han är Sanningen (se Joh 14:6)! Därför behöver jag inte lyssna till eller gå på vad som helst. Om jag vet vem Jesus är och vad Jesus har sagt, så kan jag vara trygg i det och lita på det. När Jesus får omsluta mig (just som ett bälte) så går det inte att vara oärlig och falsk. Jag vill inte vara det. Jag tar inte in vad som helst och vad som helst kommer inte heller ut ur mig. Jag låter Jesus definiera vad som är rätt och fel, sanning och lögn. Hans ord blir vägledande.

Rättfärdighetens pansar
Ett bröstpansar skyddar det som är allra viktigast, vårt hjärta. Att det är just rättfärdigheten som sitter där innebär att detta pansar skyddar oss mot Satans försök att få oss att framhäva oss själva. Den Onde gör ju allt för att vi inte ska se på Jesus, utan istället fokusera på oss själva och vårt eget. Det kan handla om att vi tänker både för mycket och för lite om oss själva – både högmod och självömkan är fällor som vi människor lätt kan fastna i.
Vår egen rättfärdighet ger oss inget vidare bra skydd. Rättfärdighetens pansar är därför Jesu rättfärdighet. Det är tack vare honom som jag får ta emot syndernas förlåtelse. Det är tack vare honom som jag är den jag är. Det är tack vare honom som jag kan göra det jag kan göra. Därför får vi göra som Paulus: kasta vår egen rättfärdighet på sophögen (se Fil 3:8) för att istället leva helt och fullt av Guds förlåtelse.
Jag har då inget behov av att ställa mig själv i centrum. Jesus har redan ställt mig där då han drog mig in i sin kärlek. Jag behöver inte heller försvara mig själv. Jesus gör det mycket bättre (se 1 Joh 2:l-2 och Rom 8:1)!

Guds rustning

Paulus skriver i Efesierbrevet om den rustning och de vapen som Gud har gett till sitt folk. Vi kan kanske tycka att det är osmakligt att använda sig av krigiska bilder för att beskriva den kristna tron, men då måste vi komma ihåg allvaret i den strid som vi har att utkämpa. Det är en strid mot den Onde och all den ondska som han är upphov till i den här världen. Paulus skriver:

Hämta nu styrka hos Herren, av hans oerhörda kraft. Ta på er Guds rustning, så att ni kan hålla stånd mot djävulens lömska angrepp. Ty det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätta efter att ha fullgjort allt. Stå alltså fasta, spänn på er sanningen som bälte och klä er i rättfärdighetens pansar och sätt som skor på era fötter villigheten att gå ut med budskapet om fred. Håll ständigt trons sköld framför er, med den skall ni få den ondes alla brinnande pilar att slockna, och grip frälsningens hjälm och andens svärd, som är Guds ord. Gör detta under åkallan och bön och be i er ande varje stund. Därför skall ni hålla er vakna och aldrig tröttna i er bön för alla de heliga.

Efesierbrevet 6:10-18

Först och främst blir vi här påminda om att det vi ska kämpa mot i den här världen inte är människor. Istället ska vi strida för dem mot mörkrets makter. Vårt uppdrag är alltid att vara för människor, inte mot dem. Gud vill alla människors bästa och detta är också vår kallelse.
Däremot kämpar vi mot ”ondskans andekrafter”. Vårt uppdrag är alltså att på olika sätt, med Guds hjälp och kraft, driva djävulen på flykt och slå ner hans fästen. Målet är att människor ska bli befriade från det fängelse som han har spärrat in dem i. Vi är en armé som kämpar ”mot herrarna över denna mörkrets värld” (Ef 6:12), och till den kampen har vi fått en rustning och ett vapen av Gud. I följande blogginlägg kommer vi att titta lite närmare på vad den rustningen är för något.

Svårt att se?

Jag själv, och många som jag pratat med genom åren, har brottats med frågan varför det ofta är så svårt att se Gud, eller Guds handlande i den här världen. Många gånger har jag mött påståendet att “om jag bara fick se Herren så skulle jag kunna tro”. Detta har aktualiserats för mig nyligen, då jag fått möjligheten att möta ett antal personer som faktiskt har fått göra det. Människor som i drömmar och syner fått ett personligt möte med den uppståndne Herren Jesus och sett honom stå livs levande framför sig.

Nu går vi in i en ny juletid och jag funderar på om vi inte snarare fördunklar bilden av Jesus genom allt det som vi har gjort denna helg till. Våra stora kristna högtider är ju till för att vi ska få hjälp till att se honom ännu tydligare och klarare – för att ta extra tid till att stanna upp och begrunda vem han är och vad han har gjort. Men istället är det som att vi lägger till så mycket annat kring dessa högtider, som snarare gör det svårare för oss att faktiskt se honom.

Det är inte alltid så lätt att se det lilla barnet i krubban genom alla blinkande ljus, färgglada presentpapper, svulstiga reklamannonser, dignande julbord och Bingolottos uppesittarkväll. Och likväl finns han där – i nattens mörker, i det enkla, i det lilla, i det oansenliga, i det fattiga. När Gud själv låter sig födas till världen sker det inte med pompa och ståt, och det är bara några enkla herdar som kan se det.

När Johannes skriver sitt evangelium är det mycket som handlar om just vår förmåga att se. Han inleder bland annat med att säga: “Och Ordet blev människa och bodde bland oss, och vi såg hans härlighet…” (Joh 1:14) Han berättar om Johannes Döparen som “såg Jesus komma” och sade “Där är Guds lamm som tar bort världens synd” (Joh 1:29). Jesus själv talar om för oss att “ingen har sett Fadern, utom den som har kommit från Gud; han har sett Fadern” (Joh 6:46). Och längre fram så säger han: “Den som tror på mig, han tror inte på mig utan på honom som har sänt mig, och den som ser mig, han ser honom som har sänt mig” (Joh 12:44-45).

Seendet är väldigt viktigt i Johannes berättelse om Jesus. Han har kommit till jorden som “världens ljus” för att hjälpa oss att se. Och det hela avrundas med hans befriande ord till Tomas Tvivlaren – ord som också i allra högsta grad gäller oss: “Du tror därför att du har sett mig. Saliga de som inte har sett men ändå tror” (Joh 20:29).

Låt oss be om att Jesus ger oss öppnade ögon inför den jul som nu kommer, att vi får en syn som tränger bortom alla julens påbyggda fasader. Be om hjälp att vi får nåden att se Jesus Kristus sådan han är – både som den enkla, ödmjuka tjänaren som kom till den här världen för att underifrån lyfta av oss alla våra bördor. Men också som den uppståndne segerrike Kungen, som nu har all makt i himlen och på jorden och som förbereder sin andra ankomst till jorden, med makt och härlighet!

Amen!