Självklart ska vi fira reformationen!

Idag, söndagen den 30 oktober, är det reformationsdagen. Det är 499 år sedan Martin Luther spikade upp sina 95 teser på en kyrkport i Wittenberg och inledde ett försök till reformation av den av makt och pengar korrupta kyrkan. Nästa år är det således 500-årsjubileum av denna viktiga händelse.

I dagarna är påven på besök i Sverige för att tillsammans med företrädare från Lutherska Världsförbundet uppmärksamma detta. Ordet är noga valt. Det handlar om att uppmärksamma. Kanske som mest att högtidlighålla. Men att fira detta jubileum? Nej, det tycker många är opassande, eftersom reformationen ledde till en delning (splittring) av kyrkan i dess förlängning.

Jag håller absolut med om att den protestantiska kyrkan, som växte fram när den katolska kyrkan vägrade låta sig reformeras, har gått alldeles för långt i uppdelandet av kyrkan i alla möjliga grenar och former. Bara i Etiopien, där jag har verkat de senaste fyra åren, finns det mer än 2000 registrerade evangeliska samfund. Varenda enskild pastor som inte ”trivs” i sin kyrka startar eget. Detta är naturligtvis inget att uppmuntra.

Men jag kan ändå inte komma från det faktum att vi som evangeliskt kristna måste få kunna fira reformationsjubileet! Fira det i det avseendet att det som hände, initierat av den modige Luther, var absolut nödvändigt och av största vikt för den kristna kyrkan. Det var framför allt två viktiga saker som hände: (1) Att Skriften lyftes fram som yttersta auktoritet för den kristna läran och det kristna livet. Detta var vad Jesus själv hela tiden gjorde i sina samtal och debatter med de judiska skriftlärda. (2) Att frälsningen som Gud erbjuder genom Jesus Kristus ges enbart genom tron, inte på grund av gärningar. Något som både Jesus och Paulus med all önskvärd tydlighet förkunnade.

Ett återupptäckande av och en återgång till dessa grundläggande Bibliska sanningar i kyrkans historia måste vi, som Lutheraner och evangeliska kristna kunna fira! Vad hade kyrkan varit idag utan Luther och reformationen? Det går givetvis inte att svara på, men klart är att det fortfarande behövs en reformatorisk anda i kyrkan, en rörelse av att hela tiden vilja söka sig till de Bibliska rötterna och att vara beredd att anpassa sig, omforma sig och ge avkall på mänskliga traditioner – om det är så att de går stick i stäv med Guds ord, vilket fortfarande flera av den katolska kyrkans dogmer gör.

Jag säger givetvis inte att den del av kyrkan som kallas Protestantisk är felfri. Gud bevare oss. Men det är, enligt mig, alldeles uppenbart att den förändring som åstadkoms i och genom reformationen – även för den katolska kyrkan – har varit till rik välsignelse för Kristi kyrka på jorden.

För den som vill läsa mer om detta rekommenderar jag två debattartiklar i Dagen: Stefan Gustavsson skriver om Luther i påvens skugga  och Ola Nilsson skriver om Lutheraners upprättelse.

För den riktigt nördige kan jag också hänvisa till det dokument som Stefan Gustavsson hänvisar till i sin debattartikel: Is the reformation over?

Men läs också gärna andra artiklar i ämnet. Fyra ämbetsmän i Sv kyrkan välkomnar till exempel påven hit och hoppas på större enhet. 

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s