Tänk om det var i Hebron det hände!

På söndag är det fjärde söndagen i advent och temat för gudstjänsten är Herrens Moder. I mina förberedelser av predikan kommer jag djupare och djupare in i de tre texterna och fastnar riktigt djupt i evangelietexten, som handlar om när Maria beger sig upp till “en stad i Juda bergsbygd” för att möta sin släkting Elisabeth, som också ska få en son med hjälp av Guds ingripande. Just detta uttryck: “en stad i Juda bergsbygd” fick mig till exempel att fundera vidare. Vilken stad var det?

Efter en del efterforskning så kan jag konstatera att det med stor sannolikhet rör sig om staden Hebron, vilket i sammanhanget då är väldigt intressant (åtminstone tycker jag det, men jag är kanske för nördig?). Hebron är nämligen en mycket betydelsefull plats på flera sätt i Gamla Testamentet. För det första betyder själva ordet “förbund” och det var i trakterna kring Hebron som Abraham hade sitt första landområde. Det var där som Gud slöt sitt första förbund med Abraham (och i förlängningen det judiska folket) genom att bland annat införa omskärelsen som förbundstecken (1 Mos 17). Abraham och Sara, Isak och Rebecka och Jakob och Lea fick alla sina gravplatser där (1 Mos 49:29-32). (Enligt traditionen sägs det att också Adam och Eva vilar där.) Senare var det där som David först utropades och smordes till kung över Juda (2 Sam 2:3-4).

Med all denna bakgrundsinformation så kittlar det i tanken att föreställa sig att det faktiskt var när Maria kom dit, till Hebron, som hon blev “avlad av helig Ande”. När ängeln besöker henne säger han ju bara att det skall ske. Låt oss därför ponera att det händer när Maria kommer upp till Hebron. Då initierar Gud sitt nya förbund på samma ställe som det gamla, på en plats som dessutom betyder förbund. Då blir himlens konung människa och insatt till att vara kung i Guds rike på samma plats som David blev smord till kung. Och det är Davids tron som Jesus för alltid kommer att besitta och regera över. Då sker inkarnationens mysterium på den plats där de tre patriarkerna ligger begravda, de som fick ta emot löftet från Gud om att deras säd skulle bli till välsignelse för alla folk. Om dessutom Adam och Eva ligger begravda där, så dras tråden ännu längre tillbaka. Den gamla och fallna människan föds då på nytt på just den plats där syndens konsekvens, döden, tog henne.

Okej, lite Bibel- och teologinörderi – men håll med om att tanken är mäktig? Hebron får plötsligt lite ny status i din tankevärld, visst?

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s