Varför en temaperiod om lovsång?

På söndag börjar vi i Betaniakyrkan en 5 veckor lång temaperiod om lovsång. Det kan vara berättigat att ställa sig frågan varför? Detta blogginlägg försöker ge svar på den frågan.

Lovsång är något som förekommer regelbundet i en kristen gudstjänst och därför är det viktigt att vi har kunskap om varför vi lovsjunger och blir medvetna om lovsångens funktion och verkan.

I Efesierbrevet 5:15-20 skriver Paulus så här:

”Se alltså noga upp med hur ni lever, inte som ovisa människor utan som visa. Ta väl vara på den tid som är kvar, ty dagarna är onda. Var därför aldrig oförståndiga, utan sök förstå vad som är Herrens vilja. Berusa er inte med vin, där börjar lastbarheten, utan låt er uppfyllas av ande och tala till varandra med psalmer och hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta, och tacka alltid vår Gud och fader för allt i vår herre Jesu Kristi namn.”

För det första ser vi här att lovsången inte är en isolerad företeelse. Lovsången nämns i ett sammanhang där Paulus beskriver ett nytt sätt att leva. (1) Ledda av Anden, (2) med kunskap så att vi kan göra Guds vilja och (3) ett liv som präglas av tillbedjan. Ordet lovsång får det lätt att låta som att det bara handlar om att sjunga vissa sånger. Det är mycket djupare än så. Det handlar inte om en enskild sång i ett möte. Lovsång är vårt hjärtas kärleksfulla gensvar till Gud. Det är vårt hjärtas hängivna tillbedjan av vår skapare!

När vi i denna temaperiod pratar om lovsång så menar vi därför inte en särskild sång eller sångtyp. Vi lägger in en djupare betydelse av lovsång. Därför använder vi gärna ordet tillbedjan, vilket kanske ligger närmare det vi avser. Ett liv där tillbedjan är en del av att leva. Det inbegriper hela livet! Ett överlåtet liv åt Gud som både vår Skapare och Herre. Att leva i tillbedjan är att leva ett liv i överlåtelse åt Gud. Tillbedjan och överlåtelse hör direkt ihop. Utan det ena, inte det andra. Tillbedjan kan vi inte ”ta på oss” när vi kommer till kyrkan eller bönegruppen. Då blir det lätt något som saknar liv. Det blir falskt. Tillbedjan bor i ett hjärta som har överlåtit sig åt Gud.

För det andra sätter ordet från Efesierbrevet in Lovsången i ett sammanhang i församlingen. Där står att vi ska ”… tala till varandra med psalmer, hymner och andlig sång. Sjung och spela för Herren av hela ert hjärta.” Där finns också en uppräkning av olika typer av sång som bör finnas i församlingen och som har olika funktion. De kan i grova drag sägas ha tre olika riktningar.

1) Sång för församlingen. När en eller flera personer sjunger för en ”publik”. Man berättar något för åhörarna genom sången. Solo, duett och körsång har ofta denna funktion.

2) Gemensam sång. När vi sjunger tillsammans med och för varandra. Psalmsång har ofta denna funktion. Det är ofta sånger som är ”förkunnande”, dvs de handlar om vem Gud är och vad Han har gjort.

3) Sång till Gud. Sången till Gud kan vara lovsång där vi ger Gud vår kärlek och uppskattning genom sången. Det kan också vara böner som vi bär fram i form av sång. Det är inte nödvändigtvis längre sånger om Gud och hans verk, utan sånger som riktar sig till Gud – sk relationssånger. När Paulus säger “andlig sång” kan man också tänka sig att han även avser friare sång som sjungs spontant i tillbedjan, med egna ord eller med ord från vår ande.

Vi vill stryka under att lovsång inte är lovsång därför att vi använder ett visst texthäfte eller vissa körer. Det blir lovsång när vi vänder oss till Gud. När du aktiverar ditt inre för tillbedjan. Vi vill också markera att lovsång inte enbart är allsång. Här missbrukas ibland sånger som är tänkta och skrivna till Gud att användas lite här och var i gudstjänsten som kollektsång eller som ”pausmusik” i övergång till något annat. Detta kan vara mycket förvirrande för gudstjänstdeltagarna. Å ena sidan signalerar de som leder att ”vi ska bara sjunga en sång”, å andra sidan säger den innerliga texten i sången att vi ska vända oss till Gud med hela vårt hjärta och själ. Detta rimmar dåligt. Följden blir att de flesta “slösjunger” sig genom sången, går miste om Guds mötet, men framför allt avtrubbas i sin uppfattning om vad tillbedjan är! Vi ska akta oss för att använda lovsånger som allsånger. På sikt gör detta att lovsången blir urvattnad och oskärpt. Det blir inte den kraft som det kunde vara. Om vi lär oss att använda de olika sångtyperna i rätt sammanhang och på rätt plats i gudstjänsten så blir det en kraftfull kanal för Guds närvaro och handlade.

Varför ska vi lovsjunga?

Det enklaste svaret på denna fråga är att vi är skapade för det. Vi är skapade att vara till för Gud. I Kolosserbrevet 1:16 skriver Paulus så här: ”…ty i Honom skapades allt i himlen och på jorden, synligt och osynligt, troner och herravälden, härskare och makter; allt är skapat genom Honom och till Honom.” ALLT, speciellt vi som människor är skapade TILL Honom. Skapade för att vara till för Honom. Vi borde upptas av hur vi kan göra det så bra så möjligt för Honom. Det är ju det vi är skapade till! När vi tillber honom så kommer vi honom nära Honom och får ge oss till honom. Då får vi vår rätta plats i skapelsen. Lovsången är skapad för honom och vi är skapade för att vara en del av lovsången till honom.

Synden har dock gjort att det som vi är skapade till inte är det som sker naturligt och automatiskt. Om nu inte Gud får vår lovsång så finns det en uppenbar risk att det blir något annat som tar Guds plats istället. Vår längtan att tillbe och ge oss hän blir då riktat till något annat. Så har en avgud uppstått. Något annat än Gud får vår kärlek och vårt engagemang och vår kreativitet och vår tid: vårt hjärta. Att ge Gud vår lovsång är alltså det bästa sättet att bevaras i en ren relation till honom, med en kärlek till honom som kommer från ett odelat hjärta.

Vi ska lovsjunga och tillbe Gud för att Han är den Han är! Ju mer vi gör det desto mer kommer vi att förundras över den Han är och bli ännu mer hängivna i tillbedjan till Honom. Så växer vår kärlek till Honom för varje dag. I Psaltaren 103:1-5 står det:

”Lova Herren, min själ,

hela mitt jag vill prisa hans heliga namn!

Lova Herren, min själ,

minns allt det goda han gör:

han förlåter alla mina synder

och botar alla mina sjukdomar,

han räddar mig från graven

och kröner mig med nåd och barmhärtighet,

han fyller mitt liv med allt gott,

och jag blir ung på nytt som en örn.”

Han har förlåtit dig, Han har frälst dig till ett evigt liv och Han har fyllt dig med sitt goda, dvs. den Helige Ande. (j fr Lukas 11:11-13) Visst är Han värd vår lovsång redan för den Han är och än mer för det Han gjort och gör för oss.

Välkommen till en spännande temaperiod som kommer att handla om meningen med, bruket av, konsekvenserna av och målet med lovsång och tillbedjan!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s