Anledningar till Jesus död? Stilla veckan – del 1

Vem bär egentligen ansvaret för Jesu död på korset? Hur kan det komma sig att en så god och rättfärdig man fick dö en brottslings död genom tortyr och avrättning? Nya Testamentet ger oss faktiskt några olika svar på dessa frågor, beroende på från vilket perspektiv vi ser på händelserna.

Om vi utgår från ett historiskt perspektiv är det både två parter som bär ansvaret; Dels är det judarnas Stora råd (den judiska domstolen), som dömer Jesus till döden på grund av hädelse (han har jämställt sig själv med Gud). Dels är det Pontius Pilatus, representant för den romerska, politiska makten, som dömer Jesus för majestätsbrott eller högförräderi.

Om vi utgår från ett teologiskt perspektiv kan vi konstatera att såväl alla människor och demoniska makter, som Gud Fadern själv kan sägas vara de som ligger bakom, eller är anledningen till, korsfästelsedramat.

Det är alla människors synd (genom alla tider) som ytterst har tvingat Jesus att bli fastspikad på korset. Han blev ”utlämnad för våra överträdelser skull och uppväckt för vår rättfärdighets skull” (Rom 4:25). Samtidigt är det är också ”denna världens makter”, alltså de gudsfientliga, demoniska andemakterna med satan i spetsen, som har ”korsfäst härlighetens herre” (1 Kor 2:8). De trodde att de skulle kunna försvara sin maktposition i världen genom att bli kvitt Jesus på detta sätt. Det som istället hände var att all deras makt bröts genom hans död och uppståndelse.

Till sist är det faktiskt Gud själv som initierar händelserna på Golgata kulle. ”Han som inte skonade sin egen son utan utlämnade honom för att hjälpa oss alla…” (Rom 8:32). ”Gud försonade hela världen med sig genom Kristus” (2 Kor 5:19). Detta var den enda vägen för Gud att samtidigt upprätthålla sin egen, heliga lag och visa nåd och barmhärtighet mot människorna för deras överträdelser.

Helt naturligt har det i den kristna traditionen legat ett större fokus på den teologiska tolkningen av Jesi kors, i förkunnelse och undervisning. Det som händer på korset får konsekvenser från den enskilde troendes hjärtkammare ända ut till universums yttersta gräns (om det nu finns någon?). Jesus räddar, förlåter och försonar varje individ med Gud, samtidigt som en evig seger också vinns över synd, ondska, djävul och död. Hela ”kosmos” omfattas av händelserna denna helg. Utan tvekan är det historiens centrum och avgörande punkt.

Korset var, som kyrkofader Origenes uttryckte det, ”det skändligaste av dödssätt”. Om nu döden var en så viktig del av Jesu räddningsaktion för mänskligheten, varför fick han då inte dö en mer värdig död? Ska det bara ses som en tillfällighet, eftersom det var ett avrättningsredskap romarna använde sig av vid denna tid, eller finns det en mer gudomlig avsikt med att Jesus avrättades just genom korsfästelse? Givetvis kan inte vi, begränsade människor, till fullo förstå detta mysterium, men ändå vore det fel av oss att inte försöka söka och ge svar på dessa frågor. Varför väljer Gud det vidrigaste och mest förnedrande av alla sätt att dö på, när han vill rädda och befria mänskligheten?

Vi kan fundera på svar till denna fråga utifrån två ”sidor” hos Gud. Om vi försöker finna svar utifrån en Helig Guds reaktion mot synden och allt det onda (lagen), kan vi kanske säga följande; Genom att välja just korsfästelse som avrättningsmetod kunde Gud maximalt ge uttryck för sin avsky mot synden. Idag skulle förmodligen metoden varit en annan, en i dåtidens kultur var detta det mest hemska och förnedrande sättet att dö på. Det var det mest omskakande sättet att visa för världen hur allvarligt Gud ser på människans synd, bortvändhet från honom och självhävdelse. Detta är det verkliga beviset för vad Gud tycker och känner inför människans uppror (1 Mos 3).

Om vi sen försöker finna svar utifrån Guds kärlek och barmhärtighet (evangeliet), så får vi i korsdöden det synliga tecknet på hur Gud identifierar sig själv med den djupaste mänskliga förnedringen och det största mänskliga lidandet (både fysiskt, psykiskt, socialt och andligt). När Gud själv har lidit på det mest fruktansvärda sätt och gått igenom det värsta som ondskans andemakter kunnat komma på, finns det ingen form av mänskligt lidande eller ondska som inte kan övervinnas och frälsas. Gud både identifierar sig med de värsta, och tar på sig det värsta. Därför kan det i alla livets situationer, även de allra svåraste, finnas ljus och hopp och räddning – för allt och alla!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s