Jesu död är en stor seger – Stilla veckan del 6

Det finns en väl genomtänkt helhetssyn på Jesu uppgift, som är djupt förankrad i både GT och NT. Det som vi vanligen kallar för frälsningshistorien skildras genom hela Bibeln som en Guds kamp för att driva ut ondskan. Det börjar givetvis i Edens lustgård, där kampen om människan slutar med ett nederlag. De gudsfientliga makterna, Satan, synden och döden, vinner rond ett och från den stunden inleds Guds återerövringsförsök.

Om vi återvänder till Jesaja 53 (se tidigare artiklar i serien), framträder Herrens lidande tjänare som väldigt paradoxal. Han ska förnedras och lida och ge sitt liv som ett ställföreträdande soningsoffer, men genom detta ska han bli ”upphöjd, mäktig och ärad” (Jes 52:13). Gud ska ”ge honom hans andel bland de stora, låta honom dela byte med de mäktiga, för att han var bered att dö” (Jes 53:12). Det slutliga herravälde som Gud upprättar genom Messias, Fridsfursten, Människosonen, Herrens lidande tjänare, omfattar alla dimensioner av tillvaron: den jordiska, den andliga och den himmelska.

Mot Guds herravälde kämpar Satan, härskaren över de fallna änglarna och demonerna. I GT möter vi honom som ormen i Edens lustgård, sedan som Åklagaren i både Jobs bok och Sakarja (3:1-5). Åklagaren använder sig av Guds lag för att föra människan i fördärvet. Han besitter en kunskap och slughet som överträffar människan. Hans avsikter är uppenbart fientliga. Han bedrar människan med katastrofala följder. Om vi försöker få ett grepp om vad GT:s apokalyptiska litteratur och NT säger om Satans natur, kan vi se fyra saker som utmärker honom: 1) Han vill förhärliga sig själv, han vill bli lik Gud (Jes 14:12-15). 2) Han framställs som alltid upprorisk mot Guds vilja, Guds negation (1 Joh 4:3; Upp 12:17). 3) Han ljuger, bedrar och förvillar (Joh 8:44). 4) Han vill ständigt döda allt skapat liv, han har sin glädje i att ”stjäla, slakta och döda” (Joh 10:10).

När Jesus inleder sin verksamhet på jorden är budskapet om Guds rike det centrala. ”Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet” förkunnar han i Mark 1:15. Men motståndet finns där redan från första början. Redan som nyfödd försöker kung Herodes döda honom (Matt 2:13-18), Satan frestar honom i öknen (Matt 4:1-11), demoner kommer i hans väg (Mark 1:23-28), de skriftlärda och fariséerna anklagar Jesus gång på gång (Luk 11:14-26) och listan kan göras längre. Men också inom den egna lärjungakretsen får Jesus kämpa. Lärjungarnas otro står i vägen, liksom Petrus förebrående ord om att ”något sådant skall aldrig hända dig” (Matt 16:23).

Johannes sammanfattar Jesu kamp väldigt bra med orden: ”Han kom till det som var hans, men hans egna tog inte emot honom” (Joh 1:11). Det är ständigt kampen mellan ljus och mörker, där Jesus presenterar sig själv som ”världens ljus” (Joh 8:12).

Under Stilla Veckan når denna kamp sin absoluta höjdpunkt. Nu kämpar han mot mörkrets makt, folkets religiösa ledare, lärjungarnas otro och svek, Guds vilja och sin egen oro och ångest. Evangelisten Lukas beskriver att Satan hade lämnar Jesus ifred efter frestelsen i öknen ”för en tid”. Nu har tiden kommit igen. ”Detta är er stund”, säger Jesus till de överstepräster, officerare och äldste som kommit för att gripa honom, ”nu har mörkret makten” (Luk 22:53). Världens furste gör nu allt han kan för att bli av med Jesus. Han snärjer Judas att förråda honom, Petrus att förneka honom, de övriga lärjungarna att överge honom och fly. Och Jesus låter sig utan försvar fängslas, förhöras, torteras och korsfästas.

Men samtidigt får Jesus kraft av den inre vissheten om seger. Intåget i Jerusalem var ett segertåg, en förebild till den stora segerdagen i det fulländade Gudsriket. Nattvardsmåltiden var en segermåltid, där Jesus såg en förebild till den stora festen på Sions berg, som Jesaja beskriver det i kapitel 25. Då har alla fiender tillintetgjorts, även döden, och Herrens folk firar den slutliga segern. Jesu sista ord på korset; ”Det är fullbordat”, är ett triumferande rop; ett citat från Ps 22:32. Segern har vunnits! Riket är Herrens!

Kristi seger beskrivs rikt i NT. Segern gäller på flera olika områden.

1) Han har besegrat de onda andemakterna. ”Han avväpnade härskarna och makterna och utsatte dem för allas förakt, när han triumferade över dem genom Kristus” (Kol 2:15). Avväpna på grekiska betyder ordagrant ”klä av” eller ”ta av”. Kristus har genom sin död klätt av andemakterna, dvs gjort dem maktlösa.

2) Han har besegrat Satan. Åklagaren har mist sin makt att anklaga, eftersom lagens krav har fullbordats. För alla som är i Kristus Jesus finns nu ingen fördömelse längre. ”Vem kan anklaga Guds utvalda?” (Rom 8:33)

3) Han har besegrat döden. Även döden får sin fasansfulla makt från lagen, som nu är slagen ur djävulens hand. Vi ser detta klart i Paulus triumferande ord: ”Döden är uppslukad och segern är vunnen. Död, var är din seger? Död, var är din udd? Dödens udd är synden, och synden har sin kraft i lagen. Gud vare tack som ger oss segern genom vår herre Jesus Kristus” (1 Kor 15:55-57).

Fortfarande är Satan, hans demoner, synden och döden verksamma i den här världen. Den slutliga segern väntar vi ännu på. Men för alla som är i Kristus Jesus gäller detta redan nu: Segern är vunnen! ”Vad innebär nu detta? Om Gud är för oss, vem kan då vara emot oss?” (Rom 8:31).

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s