Ske din vilja

I söndags var det Bönsöndagen. Egentligen borde väl varje söndag vara en bönsöndag, men i kyrkoåret har vi fått en dag med det temat för att påminna oss om det. Det är också en söndag då man får tillfälle att predika om bönen och utifrån det vill jag dela med mig av en personlig reflektion.

När Jesus lär sina lärjungar att be, så gör han det med den bön som vi kallar för “Fader vår” eller “Vår Fader” och som vi ber i gudstjänsten söndag efter söndag. Det är en bön som innehåller allt det som Jesus vill att vi ska be om. Kanske inte nödvändigtvis endast med just de orden, den kan ju också användas som en sorts mall för vad vår bön bör innehålla. Det handlar om att ge Gud den rättmätiga äran, att be om att hans rike mer och mer ska utbreda sig över jorden, om att be om förlåtelse och att förlåta varandra mm.

Men det är kanske en formulering som är mer utmanande än alla andra? Jag syftar på de enkla orden “ske din vilja” eller “låt din vilja ske”. Att våga be ut de orden över sitt eget liv är en verklig utmaning. För det kan ju mycket väl vara så att Guds vilja ibland går rakt emot min egen vilja. Hur ofta är det inte som jag ber att min egen vilja ska få ske? Hur ofta ber jag inte utifrån enbart mina själviska motiv och min egen längtan?

I min förberedelse av predikan förra veckan blev jag själv kraftfullt utmanad av de orden och jag tänker mig att när vi inser vad den böner egentligen betyder så är det nog fler med mig som kan känna samma sak. Jakob skriver i sitt brev: “Ni har ingenting därför att ni ber illa, ni vill bara tillfredsställa era egna begär”. Oj, vad jag kan känna igen mig i det. Till min stora sorg.

Det kristna livet handlar om att Jesus ska bli större i mig och jag själv och mina egna begär bli mindre. Det betyder inte att jag försvinner, utan att jag faktiskt blir mer den jag är skapad att vara. Paradoxalt nog. Livet handlar inte främst om att hitta sig själv och att förverkliga sig själv, och bara följa sitt eget hjärta. Livet handlar om att ta emot frälsningen från Gud, att kapitulera inför honom som är vår Herre och att låta Honom omforma oss så att vi på nytt blir de vi är skapade till att vara. Det sker när hans vilja får ta över och råda i mitt liv. När min egen vilja får stå åt sidan.

Så var det för Jesus i Getsemane trädgård. Han ville inte själv gå mot korset och döden i den stunden. Han bad att det skulle kunna ske på något annat sätt. Men sedan kapitulerade han och bad “Men inte som jag vill, utan som du vill”. Det är den djupaste bönen vi kan be. Det är en bön som verkligen kan förvandla och förändra oss. Det är en bön som leder till bönesvar. Inte alltid som vi själva hade tänkt det, men så att det blir till det bästa för oss. Gud vet. Gud har ett större perspektiv. Ibland är det sådant som ser svårt, tufft, omöjligt och jobbigt ut, som leder till det bästa resultatet.

Låt oss börja lita på att Gud vet bäst. att han alltid leder sina barn till det goda. Låt oss våga be bönen “ske din vilja”. I våra egna liv, i vår församlings liv.

Amen.

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s