Romarbrevet 3:21

Det finns vissa Bibelställen som automatiskt får en större tyngd och betydelse än andra, på grund av vad de sammanfattar och förmedlar. Man får nog säga att Romarbrevet 3:21-26 är ett utav dessa Bibelställen. Det hade en enorm betydelse för såväl Martin Luther, som Carl-Olof Rosenius och många andra i att ge en riktig förståelse av lagen, människans synd och skuld samt Guds nåd och rättfärdighet. I en liten serie här på bloggen vill jag därför gå igenom detta Bibelställe lite extra, för att också vi ska bli påminda och få en rätt förståelse av detta.

Rom 3:21

”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om”

Precis i början av versen möter vi uttrycket ”Men nu…” Paulus, som skrivit Romarbrevet, har i den första delen av kapitel 3 målat upp en bakgrund till det han nu ska säga. Den handlar om att människan (alla människor) står med en obetalbar skuld inför Gud. Men nu har Gud själv agerat för att göra människan fri från denna. Uttrycket kan syfta på att vi flyttar oss vidare såväl i den logiska argumentationen som i tid. Det kan då röra sig om både kronologiskt (den faktiska nutiden) och eskatologiskt (den nya tidsåldern som startade i och med Jesu liv). Paulus använder sig av det lilla ordet ”nu” som eskatologisk term på fler ställen i Romarbrevet, se t.ex. 5:9, 6:22, 7:6, 8:1 och 11:5. (Eskatologi = Läran om den yttersta tiden).

För Paulus har verkligen den nya tidsåldern brutit in i och med Jesu födelse, liv, lidande, död och uppståndelse. Den gamla tidsåldern, med lagen och profeterna, har nått sitt slut och den nya tidsåldern, med Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, har börjat. Rättfärdigheten som nu har uppenbarats från Gud är en rättfärdighet som inte beror av lagen (våra gärningar). Paulus vill dock betona att den alltid har varit en del av Guds plan för mänskligheten. Det är en rättfärdighet som ”lagen och profeterna har vittnat om”. Det är inte någon B-plan som Gud har tvingats ta till eftersom den första planen inte fungerade.

Ordet som Paulus använder för lagen (grekiska: nomos) är samma som i vers 20, där han talar om att lagen inte kan göra något annat än att ge insikt om synd. I detta uttryck ryms både en allmän lag (som finns nedlagd i varje människa, se Rom. 1:18-32) och den specifika judiska lagen, given till Mose på berget Sinai (se 2 Mos. 20).

På samma sätt som ”Guds vrede” uppenbarades i den gamla tidsåldern (Rom. 1:18) har nu ”Guds rättfärdighet” uppenbarats i den nya.

I Rom 1:17 när Paulus första gången använder termen ”en rättfärdighet från Gud” skriver han att den ”uppenbaras” i evangeliet. Detta visar oss att det är en pågående process genom förkunnelsen av evangeliet. Här i 3:21 skriver han att Gud ”har uppenbarat” den. Då blir det en betoning på att Gud har uppenbarat den en gång för alla, och att den uppenbarelsen alltid kommer vara gällande. Det är den uppenbarelsen som är evangeliet och som skall förkunnas!

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s