Romarbrevet 3:25

Rom 3:25

”Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror. Så ville han visa sin rättfärdighet, eftersom han förut hade lämnat synderna ostraffade under uppskovets tid”.

Jesus eget blod som rann när Han dog på korset fungerar som försoning för våra synder. Det grekiska ord som i Bibel 2000 översätts med försoningsoffer är hilastérion. Luther översatte det med ’nådastol’. Andra möjliga översättningar är offerdöd, försoningsmedel och benådningsmedel. Vilken översättning man än väljer står det klart att Kristi blod fungerar som ett medel för att blidka Guds vrede och Guds straff. Just ordet hilastérion och dess innebörd har det varit mycket diskussioner kring genom historien. En stark koppling kan göras till Gamla testamentet och locket som täckte arken, i vilken förbundstecknen mellan Gud och Israels folk låg (tavlorna med de tio budorden). Från platsen ovanför locket skulle Gud uppenbara sig och tala till Mose och ge honom befallningar till Israels folk (2 Mos. 25:17-22). Detta är vad ordet betyder på det andra stället där det förekommer i Nya testamentet (Heb. 9:5). I 3 Mos. 16 berättas det om ritualen vid ”Den stora försoningsdagen”. En gång om året skulle en präst gå in bakom förhänget i helgedomen och offra en tjur och en bock för att bringa försoning åt sig själv, sin familj och hela Israels församling. Blodet från djuren skulle stänkas på locket som täckte arken. ”Så bringar han försoning och renar helgedomen från israeliternas orenhet och brott, från all deras synder” (3 Mos. 16:16). Det hebreiska ordet för ’lock’ kan också förknippas med det hebreiska verbet för ’sona’. Den grekiska översättningen av Gamla testamentet återger därför just den termen med ett grekiskt ord som kan översättas med ’försoningsställe’. Den gamla svenska beteckningen ’nådastol’, som Luther använde sig av, går tillbaka på den traditionen.

Genom att använda ordet hilastérion på det här sättet inbjuder Paulus oss att tänka på Kristus som det nya förbundets försoningsoffer och Kristi kors som det nya förbundets försoningsställe. Det försoningsoffer som i Gamla testamentet hölls dolt bakom förhänget har i Nya testamentet blivit ’öppet för allmänheten’. Gud har låtit offra Jesus och Hans blod blev det slutgiltiga och fullständiga försoningsoffret – försoningsoffret ”för dem som tror”. Det enda som återstår nu för att få syndernas förlåtelse är att tro på Jesus.

I och med detta ville Gud visa sin rättfärdighet. Han hade lämnat synderna ostraffade under en tid, men nu bevisar Han att Han är rättfärdig genom att inte låta synderna och det orättfärdiga gå förbi. Han straffar synden, och Han gör det i sin egen Son.

Uttrycket “under uppskovets tid” är intressant. Vilken tid är det och vad är det för synder som Gud lämnat ostraffade? Läser man Apg. 17:30 anar man att tiden då Gud lämnat synderna ostraffade är tiden fram till och med Jesu död på korset: ”En lång tid har Gud haft överseende med okunnigheten, men nu ålägger han människorna, alla och överallt, att omvända sig.” Nu när betydelsen av korset har blivit känd är omvändelsen nödvändig, eftersom alla människor nu kan ha kunskap om förlåtelsen och vägen till Gud. Paulus skriver själv en liknande förklaring i Rom. 2:4: ”Bryr du dig inte om Guds oändliga godhet, fördragsamhet och tålamod? Förstår du inte att hans godhet vill föra dig till omvändelse?”

Advertisements

Romarbrevet 3:24

Rom. 3:24

”och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus”.

Här förflyttas fokus ännu en gång, från tragedi i vers 23 till triumf i vers 24! Människan, som stod maktlös inför Gud och på grund av sin synd gick miste om härligheten hos Honom blir nu rättfärdig inför Honom.

För det första sker det ”utan att ha förtjänat det”. Rättfärdighet är alltså inget som människan själv åstadkommer. Hon har inte förtjänat det på något sätt. Guds nåd är det som ligger till grund för den gåva som kallas rättfärdighet. Den ges alldeles gratis. Den ges alldeles oförtjänt. Någon annan betalar priset som du och jag egentligen skulle ha betalt.

Paulus skriver i Galaterbrevet 3:13 ”Kristus har friköpt oss från lagens förbannelse genom att för vår skull ta förbannelsen på sig”. Vi är fria från den förbannelse som vår synd egentligen leder till. Fria = Frälsta = Räddade! Paulus skriver i Efesierbrevet 2:8-9 ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det. Det beror inte på gärningar, ingen skall kunna berömma sig”.

För det andra är det ”av hans nåd”. ”Hans” i det här fallet måste syfta på Fadern. I Rom 1:5 skriver Paulus att han har fått nåden att verka som apostel genom Jesus Kristus. På samma sätt är det här. Nådens källa är Fadern och nåden ges till oss genom Jesus Kristus.

Paulus försöker också på flera andra ställen i sina brev förklara nåden på olika sätt. I Ef. 1:7-8 skriver han: ”I honom (Jesus) och genom hans blod har vi friköpts och fått förlåtelse för våra överträdelser – så rik är den nåd med vilken Gud har låtit all vishet och klokhet flöda över oss”. I Titus 3:4-5 låter det så här: ”Men när Guds, vår frälsares, godhet och kärlek till människorna blev uppenbara räddade han oss – inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar utan därför att han är barmhärtig”.

För det tredje i den här versen lägger Paulus en betoning på vad som händer med oss tack vare Jesu död. Vi blir inte bara rättfärdiga, utan också friköpta, genom Jesus Kristus. Det grekiska ord som i Bibel 2000 översätts med friköpt kan också översättas med frälst, återlöst eller befriad. Termen är ’lånad’ från marknadsplatsen. I Gamla testamentet användes den om slavar som blev köpta för att sättas fria. Den användes också för att beskriva hur Israels folk blev befriade först från slaveriet i Egypten och senare från fångenskapen i Babylon.

På samma sätt vill Paulus göra gällande att vi var slavar, fångar under synden, utan förmåga att befria oss själva. Men Jesus Kristus befriade oss, köpte oss fria, betalade den skuld som vi hade satt oss i. Så säger Han också själv om sin uppgift här på jorden. Han kom ”för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många” (Mark. 10:45). Vi har blivit friköpta från synden och skulden för att ”nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas” (Rom. 8:21).

Romarbrevet 3:23

Rom 3:23

”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”

Som vi nämnde i den förra artikeln så står alla människor lika inför Gud. Den gemensamma nämnaren för oss alla är synd. Vi människor kan gradera synden och säga att det ena är värre än det andra, men klart är att vi alla står med synd inför Gud, oavsett om det är smått eller stort i våra ögon. För Gud är synd inte graderat, utan synd är synd och den som har synd i sitt liv kan inte närma sig Honom eftersom Gud är avskild från det orena, det orättfärdiga (när vi säger att Gud är Helig så talar vi om just detta, eftersom helig betyder just – avskild!).

Det är också viktigt att bli klar över vad som är synd (se min artikel ”Synden” på Betaniakyrkans hemsida). Det är Gud som avgör vad som är synd och vad som inte är det. Ofta hör man att människor pratar på ungefär följande sätt: ”Han är en så snäll människa, han måste väl komma till himlen”, eller ”Det är klart att hon inte är felfri, men vem är det? Hon har i alla fall inte gjort några större fel”. När vi tänker så är det som att vi tror att det är upp till oss att avgöra vem som får del av Guds härlighet och vem som inte får det. Det är givetvis ett grovt fel vi då gör. Ingen människa kan avgöra det. Men Gud ska en gång avgöra det när Han ska hålla dom över alla människor och denna vers talar om för oss att den som har syndat går miste om härligheten från Gud. Det är oberoende av hur mycket gott han eller hon än har gjort i sitt liv. Våra gärningar räcker aldrig till inför Gud. Vi kan inte ”väga upp” vår synd i den ena vågskålen med ”goda handlingar” i den andra.

I Bibel 2000 har översättarna tagit fasta på dåtiden i sin översättning när man skriver: ”alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”. Uttrycken syftar alltså på någonting som har hänt. Men tittar man på den grekiska grundtexten så finns det faktiskt både dåtid och nutid i denna mening. En mer korrekt översättning skulle kanske därför vara: ”alla har syndat och saknar härligheten från Gud” (syndat = dåtid, saknar = nutid). Detta är viktigt, inte minst med tanke på att Guds härlighet på andra ställen i Romarbrevet är en utsaga om framtiden (se t.ex. 2:7, 5:2 och 8:18). Men i detta fall är det alltså även nutid, presens, som omtalas. Guds härlighet kan komma oss till del redan nu. Det finns ett känt gammal uttryck som man brukar använda när man pratar om Guds härlighet och Guds rike. Det är: ”redan nu men ännu inte”. Det vill visa oss att vi ”redan nu” kan ta del av Guds rikes härlighet genom Anden, men ”ännu inte” riktigt i sin fullhet, eftersom vi lever kvar i den här världen, med dess ondska, synd och död.

Romarbrevet 3:22

Rom 3:22

”en rättfärdighet från Gud genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror. Här görs ingen åtskillnad.”

”en rättfärdighet från Gud”. Uttrycket från vers 21 upprepas. I vers 21 syftade det på Guds uppenbarelse, här syftar det på det mänskliga mottagandet: ”genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror”. Den vanliga tolkningen av denna vers har genom alla tider varit att den enskilda människan själv ska tro på Jesus för att kunna ta emot rättfärdigheten från Gud.

Paulus använder ofta uttrycket ”tron på Jesus” i sina brev (se bla. Rom. 3:26; Gal. 2:16, Ef. 3:12). Detta visar oss att uttrycket är centralt och viktigt! Kristus själv är den konkreta manifestationen av Guds uppenbarade rättfärdighet och människor tar emot effekterna av den uppenbarade rättfärdigheten genom att tro på Honom.

Det här är första gången i Romarbrevet där ordet tro speciellt anknyter till Kristus. Paulus kopplar här samman Guds uppenbarade rättfärdighet med människans tro. I mitten, som ett sammanhållande kitt, står Jesus och Hans kors. Det var genom Jesus som räddningen, befrielsen och försoningen blev ett faktum. Allt detta tas emot i tro. Så viktig är tron! Paulus har förstått det och gör det klart för oss inte en utan två gånger i samma vers: genom tron på Jesus Kristus, för alla dem som tror.

Med orden ”Här görs ingen åtskillnad” syftar Paulus fram mot de orden som följer i nästa vers: ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud”. Det betyder att alla behöver Jesus och det Han har gjort, för att bli fria från synden och räknade som rättfärdiga.

Judarna (även de som hade blivit kristna!) ville gärna hålla fast vid den lag som Gud hade gett dem, i tron på att det var den speciella ’frälsningsväg’ som Gud hade bestämt. Men Paulus säger något annat. Det finns ingen skillnad mellan judarna och hedningarna (som övriga folk kallas) i frågan om rättfärdigheten. Vill du bli rättfärdig så är tron på Jesus Kristus den enda möjliga vägen! Detta gäller oavsett vad du varit tidigare, vilken utbildning du har, vilken etnisk grupp du tillhör eller vad du har gjort i ditt liv. Det finns ingen skillnad mellan människor på det här planet. Här är vi alla lika beroende av det som Gud har gjort i Jesus Kristus. Det är verkligen ”en rättfärdighet från Gud”, inte från oss själva. Vår uppgift är att ta emot, i tro!

Romarbrevet 3:21

Det finns vissa Bibelställen som automatiskt får en större tyngd och betydelse än andra, på grund av vad de sammanfattar och förmedlar. Man får nog säga att Romarbrevet 3:21-26 är ett utav dessa Bibelställen. Det hade en enorm betydelse för såväl Martin Luther, som Carl-Olof Rosenius och många andra i att ge en riktig förståelse av lagen, människans synd och skuld samt Guds nåd och rättfärdighet. I en liten serie här på bloggen vill jag därför gå igenom detta Bibelställe lite extra, för att också vi ska bli påminda och få en rätt förståelse av detta.

Rom 3:21

”Men nu har Gud uppenbarat en rättfärdighet som inte beror av lagen men som lagen och profeterna har vittnat om”

Precis i början av versen möter vi uttrycket ”Men nu…” Paulus, som skrivit Romarbrevet, har i den första delen av kapitel 3 målat upp en bakgrund till det han nu ska säga. Den handlar om att människan (alla människor) står med en obetalbar skuld inför Gud. Men nu har Gud själv agerat för att göra människan fri från denna. Uttrycket kan syfta på att vi flyttar oss vidare såväl i den logiska argumentationen som i tid. Det kan då röra sig om både kronologiskt (den faktiska nutiden) och eskatologiskt (den nya tidsåldern som startade i och med Jesu liv). Paulus använder sig av det lilla ordet ”nu” som eskatologisk term på fler ställen i Romarbrevet, se t.ex. 5:9, 6:22, 7:6, 8:1 och 11:5. (Eskatologi = Läran om den yttersta tiden).

För Paulus har verkligen den nya tidsåldern brutit in i och med Jesu födelse, liv, lidande, död och uppståndelse. Den gamla tidsåldern, med lagen och profeterna, har nått sitt slut och den nya tidsåldern, med Guds uppenbarelse i Jesus Kristus, har börjat. Rättfärdigheten som nu har uppenbarats från Gud är en rättfärdighet som inte beror av lagen (våra gärningar). Paulus vill dock betona att den alltid har varit en del av Guds plan för mänskligheten. Det är en rättfärdighet som ”lagen och profeterna har vittnat om”. Det är inte någon B-plan som Gud har tvingats ta till eftersom den första planen inte fungerade.

Ordet som Paulus använder för lagen (grekiska: nomos) är samma som i vers 20, där han talar om att lagen inte kan göra något annat än att ge insikt om synd. I detta uttryck ryms både en allmän lag (som finns nedlagd i varje människa, se Rom. 1:18-32) och den specifika judiska lagen, given till Mose på berget Sinai (se 2 Mos. 20).

På samma sätt som ”Guds vrede” uppenbarades i den gamla tidsåldern (Rom. 1:18) har nu ”Guds rättfärdighet” uppenbarats i den nya.

I Rom 1:17 när Paulus första gången använder termen ”en rättfärdighet från Gud” skriver han att den ”uppenbaras” i evangeliet. Detta visar oss att det är en pågående process genom förkunnelsen av evangeliet. Här i 3:21 skriver han att Gud ”har uppenbarat” den. Då blir det en betoning på att Gud har uppenbarat den en gång för alla, och att den uppenbarelsen alltid kommer vara gällande. Det är den uppenbarelsen som är evangeliet och som skall förkunnas!

Andlig träning?

Det är väldigt många i vår tid som tränar. Det gör jag också. Igår inledde jag en crawl-kurs. Det var roligt! Det är bra att hålla sig i form. Det är bra att ägna lite tid åt fysisk träning. Det ger många vinster; Man blir piggare, friskare, gladare och fungerar bättre på många sätt. Och man lever troligen längre och bättre.
Paulus skriver också redan på sin tid att fysisk träning är bra: “Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt,” skriver han till sin unge medarbetare Timotheos. Men han säger också till Timotheos att inte glömma bort den andliga träningen, för den är ännu viktigare. Här följer hela sammanhanget:
“Öva dig i gudsfruktan. Kroppsövningar är nyttiga på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på alla sätt, med sitt löfte om liv både för denna tiden och den kommande. Detta är ett ord att lita på och värt att ta till sig.” (1 Tim 4:7-9)
Fysisk träning ger många vinster.  Att öva sig i gudsfruktan ger också vinster, skriver Paulus, både i detta livet och i det kommande. Inte nog med att man blir piggare och gladare och troligen lever längre och bättre, dessutom har gudsfruktan ett värde för evigheten. Man samlar skatter i himlen och vinner en krans som består även i den kommande tidsåldern.
En utmaning till oss alla idag blir därför att lägga minst lika mycket (om inte mer) energi, tid och pengar på vår andliga träning som på vår fysiska. Hur övar vi oss i gudsfruktan? Hur kan vi sköta vår andliga träning? Här kommer några tips. Du kan säkert komplettera listan med egna idéer.
1. Ta regelbundet tid för att umgås med Gud i bön och bibelläsning. Sjung lovsånger och lär dig att leva i Guds närhet vad du än gör.
2. Väx till i kunskap! Studera Bibeln. Lär dig bibeltexter utantill. Läs kristen litteratur. Lyssna till predikan och bibelundervisning.
3. Var med i en kristen gemenskap där du kan vara öppen och äkta, en gemenskap där du blir både uppmuntrad och fostrad, en gemenskap där ni både vägleder och tjänar varandra.
4. Var engagerad någonstans där du arbetar ideellt för andra människors bästa.
5. Var generös och dela med dig av din tid, dina pengar och ägodelar.
6. Dela din tro, din kunskap och dina erfarenheter med andra och lär dig att lyssna på andras berättelser.
7. Bekänn dina synder och lev efter Guds bud med hjälp av den helige Andes kraft. Då kommer Andens frukt att ta form i ditt liv: kärlek, glädje, frid, tålamod, vänlighet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och självbehärskning (se Gal 5:22-23).
När vi praktiserar detta regelbundet övar vi oss i gudsfruktan. Detta är inte krav, utan nåd. Du får vandra med Gud. Han vill hjälpa dig att växa. Han vill ge dig andlig träning. Han vill att du ska hålla dig i form.
Låt oss sporra varandra till att öva oss i gudsfruktan, lika mycket som vi sporrar och peppar varandra till fysisk träning! Det kommer vi att ha glädje av.
(Tack till bloggare Jonas Melin, för lånet av de sju punkterna).

Skillnaden mellan att göra och det är gjort.

Vi lever i ett land där många människor är religiösa analfabeter. Med det menar jag att det är många som har väldigt lite koll på vad tro, religion eller andlighet faktiskt är. Kanske känner man till de fem stora världsreligionerna (kristendom, judendom, islam, hinduism och buddhism), men få skulle på ett tillfredsställande sätt kunna förklara de väsentliga skillnaderna mellan dessa. I ett sådant läge blir det därför också ofta ganska svårt att berätta om sin kristna tro, att vara ett sådant vittne som Jesus kallar oss att vara. Hur gör man? Vad säger man till människor som liksom inte har så stor koll på detta med en andlig verklighet.

Kanske kan ett enkelt tips från coachen vara på sin plats? Jag tror nämligen att de allra flesta människor, även i Sverige år 2017, förknippar religion och religiösa system med olika saker som man bör göra (eller inte göra) för att “hamna rätt”. Religion blir väldigt lätt förknippat med lagar och regler, eller olika tekniker, som vi som människor behöver följa eller göra för att komma till Gud.

Men med kristen tro är det faktiskt fullständigt annorlunda. Till skillnad från alla annan religion i den här världen så innebär kristen tro INTE att du behöver göra något för att bli älskad eller räddad av Gud. Den stora skillnaden är att kristen tro har en Gud som själv har kommit till den här jorden och gjort allt det som vi människor inte klarar av att göra. Kristen tro är inte lika med “att göra”. Kristen tro är lika med “det är gjort!”

Kanske är det ett budskap som också nutidsmänniskan kan ta till sig? När du får frågan om varför du är kristen, eller om vad som är skillnaden mellan kristen tro och världen andra religioner, så kan du svara att skillnaden ligger i “att göra” och “det är gjort”. Vi människor kan inte bli som Gud, men vi har en Gud som har blivit som oss. Gud har blivit människa för att i Jesus Kristus göra det vi inte kunde göra. Därför kunde han när han hängde där på korset säga: “Det är fullbordat“. Det är gjort.

Låt oss än en gång glädjas över detta faktum! Låt oss dela med oss av detta befriande budskap till världen, din vän, din granne, din arbetskamrat. Gud finns och han älskar varje människa så oändligt mycket att han redan har gjort allt för henne!