Människan

Ett unikt värde

Hur högt värde har en människa? Går det att fastslå det? Och är det olika för olika människor? Hur värderar vi människor i vårt samhälle egentligen? Är man lika mycket värd om man inte bidrar till samhällets utveckling i lika hög grad som någon annan? Hur värderar vi människor i våra samtal om dödshjälp och abort? Vilket värde har vi?

I Bibeln är det mycket tydligt att människan har ett unikt värde. Hon är skapad till Guds avbild och det ger henne det högsta värde som någon kan ha. Och värdet är inte beroende av vilken hudfärg jag har, vilket kön jag tillhör eller hur funktionsduglig min kropp är. Alla människor har lika värde.

Därför är det alltid emot Guds vilja att värdera människor efter olika kategorier. Människovärdet kan inte knytas till hur vi ser ut, vad vi kan eller vad vi åstadkommer. Den som har en intelligenskvot på 150 IQ har inte dubbelt så högt människovärde som den som bara har 75 IQ. Den dynamiske företagsledaren som skapar arbetstillfällen åt 100-tals människor har inte något större människovärde än den ledbrutna damen på äldreboendet, som mänskligt att döma inte har så lång tid kvar att leva. Den professionella tennisspelaren som vinner seger på seger och bärs fram av jublet på banor över hela världen har inte större värde än den gravt handikappade som inte kan förflytta sig på något sätt utan hjälp av andra människor.

Människovärdet kan aldrig någonsin, utifrån en kristen världsbild, grunda sig på vad vi kan eller vad vi duger till. Vårt värde har sin grund i att vi är skapade av Gud till hans avbild. Därför är det också en plikt och en skyldighet för oss att skapa lika förutsättningar för människor med olika begåvning och möjligheter.

Inte heller kan vårt människovärde bero på om vi är arbetsdugliga eller för unga eller för gamla. Ingen av oss mister vårt människovärde när vi går in i pensionsålder. Inte heller när alla våra funktioner blir nedsatta och vi inte längre vet vad som händer runt omkring oss. Detta faktum har stor betydelse när vi kommer till frågor om aktiv dödshjälp och liknande. I och med att vi har ett människovärde har vi rätt att leva, men vi har också rätt att dö en värdig död.

Människan får inte sitt värde vid födseln, eller efter ett visst antal veckor i utvecklingsfasen i mammans livmoder. Det kan omöjligt finnas någon gräns för när värdet börjar och slutar, för då kan vi människor godtyckligt förändra den från tid till tid. Människovärdet måste börja när det finns något som har ett värde, och det måste vara vid befruktningen.

Människovärdet har vi fått av Gud, enbart för att vi är människor. Därför kan ingen människa ta ifrån oss det. Vi kan leva i slumkvarter eller i fina villor och palats. Vi är ändå skapade till Guds avbild.

Genom Guds nåd är jag den jag är

Jag är inte den jag borde vara, jag är inte den jag vill vara, jag är inte den jag hoppas att bli i en kommande värld; men ändå – jag är inte den jag förut var och genom Guds nåd är jag den jag är.

Citatet ovan kommer från John Newton. När vi ska beskriva oss själva och de vi egentligen vill vara, så kan alla dessa påståenden vara sanna. Vi inser nog ganska snabbt att vi inte är de personer som vi egentligen borde vara. Vi är fulla av brister som emellanåt blir allt för tydligt i våra liv. Vi gör fel, säger fel och tänker fel. Vi har allt som oftast anledning att be om förlåtelse, både till Gud och människor.

Samtidigt är vi människor på väg, i en process där Gud arbetar med oss genom sin Helige Ande. Han formar oss, slipar oss, förädlar oss och förnyar oss. Vi är Guds tempel, en boningsplats för honom själv. Det finns en hel del som vi har lagt av med, gjort upp med, vänt oss bort ifrån eller aldrig ens börjat med. Beteenden som kunde lett oss längre bort från Gud och kanske till ett totalt avvisande av hans nåd och barmhärtighet i Jesus Kristus.

Vår kristna lära i den evangeliska/Lutherska kyrkan säger oss att vi samtidigt – s a m t i d i g t – är både syndare och rättfärdiga. Det är inte antingen – eller. Det är både ock. Och vi som människor gör klokt i att inse detta. I den här världen kommer det aldrig att bli 100% perfekt. Vi kommer aldrig lyckas att helt bli av med synden och vår gamla natur. Men ändå är vi i Kristus Jesus 100% rena och rättfärdiggjorda, när vi lever i tro och förtröstan på honom.

Vi är inte de vi förut var, någonting har hänt inom oss och med oss. Nu är vi frälsta och en helgelseprocess har inletts inom oss, som Gud själv har lovat att fullborda. Vi får därför vara djupt tacksamma över att vi idag, genom Guds nåd, är de vi är.

Gud – Treenig

Det finns bara en Gud. Kristen tro är en monoteistisk tro, på samma sätt som judendom och islam. Men Gud består av tre personer: Fadern, Sonen och Anden. Och alla dessa tre är Gud, likvärdiga.

Gamla Testamentet

Gamla testamentet betonar att Gud är en. Profeten Jesaja understryker särskilt den saken när han säger att det bara finns en Gud och att alla andra gudar är falska avgudar. Den israelitiska trosbekännelsen betonar samma sak: ”Hör Israel! Herren vår Gud, Herren är en.”

Men trots detta så finns det i Gamla Testamentet några indikationer på treenigheten. När Gud skapar människan i 1 Mosebok, kapitel 1, så talar han så att säga med sig själv. Han säger: ”Låt oss göra människor, som är lika oss”. Det finns också en berättelse om när tre män kommer på besök till Abraham i 1 Mosebok, kapitel 18. Det verkar av sammanhanget vara en Gudsuppenbarelse.

Nya testamentet

I Nya testamentet får vi en mer klar undervisning om Guds treenighet, även om inte själva ordet finns med. Vi får klart för oss att det bara finns en Gud – men att Fadern, Sonen och Anden alla är Gud.

När sonen, Jesus, döps i Jordanfloden kommer Faderns röst från himlen samtidigt som Anden sänker sig ner över honom i form av en duva. Det kristna dopet säger Jesus skall ske i ”Faderns, Sonens och den helige Andes namn”. I 2 Korinthierbrevet 13:13 finns följande välsignelse: ”Nåd från vår herre Jesus Kristus, kärlek från Gud och gemenskap från den heliga Anden åt er alla”.

Tron tar emot

Ingen människa kan helt och fullt förstå innebörden i treenigheten. Vi måste noggrant läsa de olika bibeltexterna som talar om den för att kunna göra oss en föreställning. Det räcker inte att välja ut en eller annan text.

Treenigheten är och förblir ett mysterium som vi endast kan tillbe. Men vi kan också se på de enskilda delarna i treenigheten och se hur de arbetar med oss.

Gud – Fadern

Den första personen i treenigheten kallas för fadern. Inte i första hand för att han är människornas fader, utan på grund av sitt förhållande till den enfödde sonen Jesus Kristus.

Det är fadern som är i centrum i hela Gamla Testamentet. Men även där går det att se både Sonen och Anden, helheten i gudomen.

Gud – Sonen

Den andra personen i treenigheten är Sonen Jesus Kristus. Han blev människa för att frälsa oss från synd och död. Det var alltså Gud själv som blev människa. Som Guds son var han med redan i skapelsen och han är närvarande i de kristna genom Anden.

Gud – Anden

Den tredje personen i treenigheten är Anden, som sändes från fadern i Jesu Kristi namn. Hans uppgift är att göra att som Kristus har lärt personligt levande för den enskilda människan.

Genom Anden är Kristus närvarande i de troendes liv. Även Anden var med i skapelsen.

Tre men ändå ett. Det är det svåra, men sanna som vi får böja oss för i tillbedjan.  

Gud uppenbarar sig själv

När vi talar om uppenbarelse så menar vi att Gud har visat saker för oss och talat till oss på ett sätt som vi kan förstå. Normalt talas det om allmän och särskild uppenbarelse. Den allmänna uppenbarelsen är sådan som alla kan se och ta del av: hur Gud kan bli synlig i och genom sin skapelse. Hur man med sitt förnuft kan tänka om Gud och förstå att han finns. Den särskilda uppenbarelsen finns framför allt i Guds ord, Bibeln. Den kräver alltid ett visst mått av tro för att ta till sig.

Genom Jesus Kristus

Genom hela historien har Gud uppenbarat sig för människor. I Gamla Testamentet berättas det om hur talar direkt till några få personer, men också om hur han sände dessa budbärare och profeter som talade till folket om vad Gud ville.

I Jesus har Gud slutligen uppenbarat allt som han vill med oss människor. Det är därför som Jesus kallas för ”Ordet”. Han är den mest fullkomliga uppenbarelsen av vem Gud är. Och Jesus blir därför också vår väg till Gud, den enda vägen genom vilken någon människa kan komma till Gud.

Jesu liv, hans undervisning och hans sätt att handla och möta människor visar oss vem Gud är och hur Gud är.

Genom Bibeln

Bibeln är en helt unik samling skrifter som har tillkommit under en period på ca 1500 år. I den har Gud genom sin helige Ande låtit författarna tala om för oss människor vad han vill med våra liv.

Några av författarna har berättat delar av mänsklighetens och Israels historia, andra ger oss kunskap om Gud och om hur vi ska tillbe honom. Ytterligare andra har talat om tron och vad den betyder och andra har fått uppenbara den framtid som Gud har tänkt ut åt oss.

Var och en av Bibelns 66 böcker har sitt speciella budskap och ärende till oss, men alla vill de uppenbara Gud för oss på ett eller annat sätt.

Genom skapelsen

Människor kan genom att se på hur underbart jorden fungerar förstå att den inte har kommit till av en slump. Ju mer vi lär oss om växthuseffekten, ekosystemen, kretsloppen, våra inre organ och storheten i solsystem och galaxer, ju mer kan vi förstå att det måste finnas en Gud, en intelligent skapare som står bakom allt. När vi ser all skönhet, komplexitet och mångfald som finns i naturen så kan vi ana Guds egenskaper. På det viset kan skapelsen tala till oss om Gud.

I historien

Gud uppenbarar sig själv också i en mänskliga historien, på specifika plaster och tillfällen. Guds plan finns i de stora rikenas – Egyptens, Babylons och Romarrikets – uppgång och fall. Det judiska folket historia är också historien om folket i vilket Jesus Kristus föddes.

Det kan inte vara en tillfällighet att Jesus föddes i en historisk stabil tid, när kommunikationerna fungerade i det romerska riket och när det fanns ett språk som de flesta människor kunde förstå – grekiska.

I människan

Genom att människan är skapad till Guds avbild kan vi också se Gud bakom oss. Vi kan fundera över tillvarons mening, vi kan be och förstå svåra, komplexa saker. Vi kan också skapa och uppfinna saker. Vi kan komponera fantastisk musik och göra konst på många olika sätt.

Allt detta pekar på att vi inte tillkommit av en slump. Det finns en Gud som har alla dessa egenskaper som har skapat oss.

Genom mänsklig erfarenhet

Gud fortsätter att uppenbara sig och tala till oss i vår egen tid. Vi kan höra hans röst på många olika sätt: genom mänsklig vänlighet och godhet, genom kultur och litteratur, genom hans Ord eller genom drömmar, syner och tilltal i vårt innersta.

Många människor kan berätta om att de på olika sätt har upplevt Gud i sitt liv och vad det har betytt för dem. Kanske genom bönesvar, helande eller övernaturlig frid.

Gud – vår Fader

Genom skapelsen kan man hävda att Gud är allas Fader. Men han är framför allt en Fader till sitt eget folk, alla de som genom tron på Jesus Kristus har blivit Guds barn.

Gud är allas fader

Ordet fader används inte särskilt ofta om Gud i Gamla Testamentet. Men Guds sätt att handla med människorna visar att han har en faders omsorg om oss alla. Adam, den första människan omnämns i Bibeln som ”son till Gud”. På så sätt är hela människosläktet Guds barn.

I sin faderskärlek låter han sin sol gå upp över både onda och goda och han är givaren av gränslöst goda gåvor till oss människor. Guds faderskärlek hör också ihop med hans skaparmakt, hans dömande myndighet och hans konungsliga herravälde.

En människa kan låta bli att bry sig om Gud som fader och ställa sig vid sidan om honom. Men samma människa kallas på nytt till barnaskap hos Gud genom Jesus Kristus.

Israels fader

På grund av det speciella förbund som Gud slöt med Israel så kallas Israel för Guds förstfödde son. Guds handlingar med och för Israel visar att han är deras fader. I faderskärlek straffar han sitt envisa och upproriska folk. I faderskärlek för han dem gång på gång tillbaka till sin närhet. Som fader har han ett totalt herravälde över folket.

Jesus Kristi Fader

Jesus kallar uteslutande Gud för sin fader. På ett helt enastående och unikt sätt är han Guds son. I den första församlingen tillbad man och prisade Gud som ”Jesu Kristi fader”.

Fadern och Sonen är ett från första början. Fadern älskar Sonen och Sonen älskar Fadern. Jesus är den ende som helt och fullt känner Faderns vilja och har uppenbarat den för oss. Han är den ende som helt och fyllt lyder Faderns vilja och håller den helig. Sonen är sänd till jorden av Fadern för att uppenbara honom för oss.

De kristnas fader

Alla människor kallas att bli Guds barn genom Jesus Kristus. Den som tar emot Kristus som sin Frälsare och blir en kristen får Gud till sin specielle fader och får använda det intima tilltalsordet ”Abba! Fader!” När Jesus lär sina lärjungar att be så lär han dem att de ska inleda med orden ”Vår fader”.

Som fader har Gud omsorg om alla sina barn. Han vet vad de behöver redan innan de har bett honom om det. Han är med dem i allt, hur svårt och tungt livet än är för dem. Barnens liv finns alltid i hans kärleksfulla händer.

Genom att vara Guds barn är vi som kristna också arvingar. Vårt arv är delaktighet i det fullkomliga Gudsriket där allt ont, all sorg och all klagan ska vara borta för evigt.

Guds egenskaper

Det bästa sättet att beskriva Gud är ofta att tala om hans egenskaper. De beskriver också på ett tydligt sätt vem han är. Alla Guds egenskaper tar sig uttryck i Guds gärningar gentemot oss.

Gud är personlig

När vi människor möter Gud, då möter vi inte en konturlös och obestämd kraft eller substans. Nej, vi möter en person som talar till oss. Till Gud kan vi både lyssna och tala. Det finns alltså ett uppenbart jag-du-förhållande mellan människa och Gud. Det här är en väldigt viktig del av vår Gudsbild. Människan kan få ha närkontakt och en personlig relation till Gud.

Gud är helig

Det vanligaste ordet i Bibeln för att beskriva Gud är Helig. Den grundläggande betydelsen av ”helig” handlar om att vara avskild. Gud är skild ifrån allt i den här världen som är bristfälligt eller syndigt. Beskrivningen av Gud som helig kan därmed sägas handla om att han är radikalt annorlunda. Han är den enda i den här världen som inte själv är skapad. Han är ”den salige, ende Härskaren, konungarnas Konung och herrarnas Herre, som ensam är odödlig och bor i ett ljus dit ingen kan komma, och som ingen människa har sett eller kan se” (1 Tim 6:15-16)

När en människa på ett påtagligt sätt möter Gud blir hon ofta överväldigad. Människan upplever att hon möter en annan verklighet, någon som är helt annorlunda. Hon möter Guds helighet. Då upplever hon ofta sin egen litenhet, men också sin egen synd, skuld och skam. All egoism, avundsjuka, högmod och ondska blir så tydlig inför Guds helighet.

Gud är rättfärdig

När vi människor upplever Guds helighet, då upplever vi att Gud är rättfärdig. Och som rättfärdig har Gud krav på oss. Krav som vi inte uppfyller. I Bibeln förknippas ofta Guds helighet och rättfärdighet med hans rättfärdiga dom över oss. Som rättfärdig måste han straffa synden och allt sådant som går emot hans goda vilja.

Men Guds rättfärdighet har också en annan sida. Det är att han alltid genomför det han har lovat. Han är trogen mot de löften om räddning som han har gett till oss människor. Därför betyder hans rättfärdighet att vi kan lita på honom.

Gud är kärleken

I vår tid vet alla att Gud är kärleken. Det är en av hans stora och viktiga egenskaper. Han älskar oss och är själv kärlekens källa. Guds kärlek är inte bara en känsla som Gud har för oss, utan kärleken handlar aktivt för vårt bästa.

Det är Guds kärlek som ligger bakom att vi inte alla förgås i vår ondska och egoism. Det är kärleken som visar omsorg om oss i livets alla situationer. Det var i kärlek som Gud sände sin Son Jesus Kristus för att lida och dö, så att vi skulle kunna ha gemenskap med Gud.

Gud är barmhärtig och nådig

Barmhärtighet och nåd är två följder av Guds kärlek. Han förlåter oss vår synd och skuld. Han låter ständigt en människa få börja om på nytt i sitt liv när hon har misslyckats.

Barmhärtighet betyder att Gud har medömkan med nöden i världen. Det berättas om hur Jesus kände medlidande med människorna i deras svaghet och vilsenhet. Nåd betyder att han helt fritt och gratis förlåter vår synd och skuld och låter oss gå fria.

Gud är annorlunda

Gud är annorlunda

När vi ska beskriva Gud och några av hans egenskaper är det alltid svårt att hitta de rätta orden. Gud är totalt annorlunda än allt vad vi kan tänka. Han är större, mäktigare och ett oändligt väsen. Våra hjärnor räcker inte till för att ta in hans storhet. Men han har gjort sig själv tillräckligt begriplig för oss genom att uppenbara sig och själv presentera sig för oss.

Gud är överallt

Gud har skapat naturen, men han är inte ett med naturen. Gud finns inte i stenen eller gräset. Vi ska inte tillbe det skapade. Däremot är han heller inte helt skild ifrån sin skapelse, så att han skulle vara långt borta och inte bry sig om den eller oss. Gud är närvarande i sin skapelse, överallt och hela tiden.

Det finns ingenstans vi kan fara utan att Gud samtidigt är där. I Psaltaren 139 skriver författaren att om han for upp till himlen eller ner till dödsriket eller längst ut i havet så skulle Gud vara där.

Gud är inte överallt för att komma åt oss och kontrollera oss. Han är överallt för att med sin kärleksfulla hand leda oss och ta hand om oss.

Gud är allsmäktig

I Bibeln talas det tydligt om att Gud är Herre över himmel och jord, den som har all makt. Betyder det då att Gud kan göra vad som helst? – Kanske ska vi nog snarare definiera det som att Gud kan göra vad han vill (se till exempel Psaltaren 135:6; 1 Mosebok 18:14; Jesaja 14:24). Men Gud vill inte göra vad som helst, han är till sin natur Kärleken själv. Därför kan han inte göra det som är ont, utan endast det som är gott. I islam finns inte denna distinktion; där är Guds allmakt total – det enda vi har att göra är att underkasta oss Guds vilja. I kristen tro gör Gud det som är gott eftersom det ligger i hans väsen som evig kärlek.

Dessutom kan Gud naturligtvis inte göra det som är omöjligt, t.ex. skapa en fyrkantig triangel eller en sten som är så tung att han inte kan lyfta den – för något sådant kan per definition inte existera. Men framför allt finns det en sak, som Gud inte kan göra, nämligen att tvinga oss att älska honom. Kärleken är fri att välja, och så fort det kommer in ett element av tvång har kärleken upphört att existera. Guds allmakt ger alltså utrymme åt människans frihet. Lättast är nog att förstå det som att Gud är suverän. Han har all makt men han har delegerat en del av den makten till oss människor. Det betyder inte att han inte i vilket ögonblick som helst kan välja att ta tillbaka den makten. Och den dagen kommer, när Guds totala makt kommer att bli synligt för alla!

Gud är utanför rum och tid

I Bibeln beskrivs Gud som den förste och den siste. Han har alltid funnits. I vår värld förändras saker och ting mycket snabbt. Människor ändrar åsikter och mening. Gud förändras inte. Han förblir densamme.

Gud är inte beroende av tid, som vi är. För honom är alla tider lika närvarande. Dåtid, nutid och framtid är samma sak för honom. Därför kan han möta oss från framtiden och är Herre över framtiden. Han känner din och min framtid, vilket kan vara en stor trygghet för oss. Gud är inte beroende av våra platser. Han är inte bunden till ett visst rum eller ett visst område. Han är överallt samtidigt. Hos den lidande flyktingen som inte får någon mat. Hos den svårt cancersjuke på sjukhuset. Hos den lyckliga bruden som precis sagt ja till sin man. Han är hos alla dessa och hos oss för att trösta och glädjas tillsammans med oss. Dessa beskrivningar av Gud är på inget sätt uttömmande. Det finns mycket mer att säga. Men de visar oss att Gud i allt vad han gör, har människans bästa i sikte.

Gud är skaparen

Gud är skaparen av himmel och jord och allt liv som finns där. Utan Gud skulle ingenting finnas. Men det är inte bara så att han en gång satte i gång skapelseprocessen för att sedan dra sig tillbaka. Han är fortfarande aktiv i sin skapelse, på så vis att han ständigt nyskapar jorden och livet.

Gud skapade

Universum har inte alltid funnits. Allt som vi vet om den här jorden idag pekar mot att den och hela universum har en början. Någonting har en gång i tiden satt i gång allting. Universum har inte formats av någon materia som fanns förut. Gud skapade jorden, planeterna, stjärnorna, solsystemen och galaxerna genom makten och kraften i sitt ord.

Gud behövde inte skapa världen. Men han gjorde det för sin egen skull. I skapelseprocessen var alla tre personerna i gudomen med: Fadern, Sonen och Anden. Det första kapitlet i Bibeln beskriver detta och inleds mycket mäktigt, med ett tidlöst språk som bär ett budskap till varje tid och varje kultur.

Det berättelsen framför allt säger är att Gud skapade allting och att det var gott, att han skapade människan som kronan på verket till sin egen avbild och att det var Gud och ingen annan som utförde skapelsen. Allt levande har sitt ursprung i honom.

Gud skapar idag

Gud satte inte i gång världen för att sedan dra sig tillbaka utan att bry sig om den. Världen är inte utlämnad åt sig själv. Gud är den som skapar nytt för varje dag och som ser till att livet går vidare. Han har gett människan den fantastiska gåvan att fortplanta sig och på så sätt få vara medskapare till nytt liv. Men vid varje tillfälle som ett nytt liv föds är det Gud som ytterst står bakom det. Gud är den som skapar nytt för varje dag och ser till att livet går vidare.

Men denna sanning är inte utan problem. Om Gud styr och skapar nytt idag, varför finns det då så mycket ondska? Det är ett svårt problem som många grubblar på och det finns inget enkelt svar. Men åtminstone fem saker vet vi om Gud, som kan hjälpa oss i vår fundering över den här frågan:

  1. Gud vill inte det onda. Han har inte skapat ondskan, utan i begynnelsen var i stället allting mycket gott. Han strävar efter att det goda ska ske med oss människor. Ondskan har en annan källa och det var människan som tillät den att få makt över dem.
  2. Gud hindrar ofta det onda. Det kan givetvis vara svårt att se, men det finns gränser för hur mycket ondskan får breda ut sig. I Bibeln finns exempel på den saken, t.ex. 1 Mosebok 20:1 och följande verser.
  3. Gud har själv upplevt ondskan och delat vårt lidande. Vi har en Gud med sår på sin kropp. Han steg ned till den här jorden och blev en människa fullt ut, liksom vi. Då fick han känna på hur det är att vara missförstådd, misshandlad, torterad och till och med dödad.
  4. Gud kan alltid vända onda gärningar som händer, så att det blir till något gott för oss människor. Den saken har många människor fått uppleva och kan berätta om. Mitt i det onda som drabbat dem har det också funnits eller kommit något gott.
  5. Gud kommer en dag att låta all ondska och orättvisa att få sitt rätta straff. Kanske vi inte ser det under vår livstid, men det finns löfte från Gud om att ondskan inte ska finnas för alltid.

Med dessa fyra punkter kan vi sedan fundera vidare tillsammans på frågeställningen. Kristen tro har åtminstone ett svar på var det onda kommer ifrån och varför människan plågas av det. Fråga en ateist eller en agnostiker samma sak, så kan ni få intressanta samtal.

Mening i tillvaron

En viktig sak med skapelsen är att den inte blev till av en slump. Jordens existens är inte en slump. Inte din och min existens heller. Gud sade att ljuset skulle lysa och det blev så. Det finns en mening, en tanke bakom allt. Och eftersom Gud fortsätter sitt skaparverk så är han också din och min skapare.

Därför finns det en mening med våra liv. Gud har en god tanke och avsikt med just ditt liv. En mening som vi kan upptäcka och leva ut.

Höjdpunkten i skapelsen

Skapelsens höjdpunkt är människan. Med oss skapade Gud något helt nytt. Han talade inte längre bara ut vår tillblivelse, som han gjorde med allt annat. När han gjorde människan var hela treenigheten involverad och vi skapades till Guds avbild, till att vara lika honom och råda över jorden.

Att vara Guds avbild innebär att vi kan veta att Gud finns. Vi kan ha kontakt med honom, tacka honom, tillbe honom och tjäna honom.

Men med hopp!

Guds ord är fantastiskt! Det är levande och verksamt i alla tider och för alla människor. Det kan tala till folkslag, generationer och enskilda människor med precision i tid efter tid.

Idag fick jag själv erfara detta i min morgonläsning. Jag läste ett stycke ur Romarbrevet 8, som jag har läst många gånger i mitt liv. Och plötsligt fanns där tre ord som stack ut som de aldrig gjort förut (för mig).

Jag läste:

Jag menar att våra lidanden i denna tid ingenting betyder mot den härlighet som skall uppenbaras och bli vår. Ty skapelsen väntar otåligt på att Guds söner skall uppenbaras. Allt skapat har lagts under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det, men med hopp om att också skapelsen skall befrias ur sitt slaveri under förgängelsen och nå den frihet som Guds barn får när de förhärligas.

Tidigare i veckan hade jag återigen lyssnat till larmrapporter från forskare angående vår värld och vårt klimat. Bilden de målade upp kändes än en gång hopplös. Vi orsakar vår egen undergång och ingen tycks vilja göra något åt det. Ja, ni känner igen tongångarna. Det är lätt att bli uppgiven, besviken, ledsen och rädd.

Men så i Romarbrevet talas det plötsligt om skapelsens befrielse. Först delas den negativa bilden: “Allt skapat är lagt under tomhetens välde, inte av egen vilja utan på grund av honom som vållade det…”. Sedan kommer de tre underbara orden som fick lysa klart för mig denna morgon: “…men med hopp…”! Allt som är skapat av Gud bär på ett hopp! Ett hopp om befrielse, återlösning, återupprättelse och härlighet! Vi människor bär på det hoppet! I Kristus Jesus finns vår frihet! Men också skapelsen själv bär på detta hopp! Den ska få nå samma befrielse som vi och bli förhärligad en dag!

Prisad vare Gud som ger oss hopp! Är det något vi behöver i denna tid så är det hopp! I Kristus Jesus finns det alltid hopp om befrielse, nystart, återupprättelse och härlighet! Amen!