Människan, del 3

Människan är flerdimensionell

En människa har många olika sidor och står i olika relationsförhållanden. Det betonas i Bibelns skapelseberättelse att människan är skapad till gemenskap, till att höra ihop med skapelsen och andra människor. Människan är en social varelse.

Hur underligt det än kan låta så har människan ett förhållande till sig själv, som enskild person. Vi kan fundera på vår egen existens och reflektera över vilka vi är och varför vi finns till. Vi kan fundera över livets mening och vi kan förstå olika samband och sammanhang, även väldigt komplexa sådana. När det i Bibeln står att vi ska älska vår nästa som oss själva, så ska vi inte glömma bort ordet om att älska oss själva. En människa som älskar sig själv, som man ser ut och med de egenskaper man fått, har lättare att älska andra.

Man och kvinna

I Bibelns skapelseberättelse är det tydligt att både man och kvinna är skapade till Guds avbild. De är skapade likvärdiga inför Gud. De ska leva i relation till varandra, eftersom det är i föreningen av manligt och kvinnligt som den fulla mänskligheten finns. Det är också i den föreningen Gud har lagt ner gåvan att fortplanta sig och på så sätt fullborda uppdraget om att uppfylla jorden. Livets gåva har Gud gett på ett unikt sätt till man och kvinna i förening.

Kärleken mellan man och kvinna är viktig. Därför behöver den kärleken samma regler som all annan mänsklig gemenskap, ansvar för varandra och trohet mot varandra. Tillsammans har man och kvinna ansvar för familjerelationer, att bygga mänsklig gemenskap med varandra och sina efterkommande.

I alla samhällen finns det män och kvinnor som av olika anledningar väljer eller tvingas att leva ensamma. Jesus har gett ett fantastiskt exempel på att livets mening inte beror på den saken. Hans liv var det mest meningsfulla liv som någonsin har levt – trots att han levde ogift.

Våra medmänniskor

Vi är skapade att leva i relation till våra medmänniskor. Ingen av oss lever eller kan leva helt för oss själva. Hur individualistiska vi än vill vara, så kommer vi alltid att vara beroende av varandra. I första hand i närsamhället, i kommunen där vi bor. Men vi är också beroende av människor i hela vårt land och av människor över hela jorden. I vår globala tid är det tydligare än någonsin. Därför är vi på ett sätt en enda stor mänsklig gemenskap.

I den gemenskapen ska kärleken till varandra stå i centrum. Du skall älska din nästa som dig själv, uppmanar Jesus oss. Vår nästa finns över hela världen och du har ansvar för henne.

När vi ska leva i den gemenskapen med varandra har vi användning för all den skaparkraft som Gud har gett oss. Alla våra färdigheter, gåvor och möjligheter får vi utnyttja för att hjälpa varandra.

Vi får också användning för vår kultur. Den är till för att göra livet meningsfullt, att ge oss tankar, glädje, skönhet och inspiration. Vi får som kristna stödja allt gott kulturarbete. Vi gör det på grund av att kulturen är till för våra medmänniskor.

Gud

Först och främst står vi dock i relation till Gud. Det gör vi oavsett om vi tror på honom eller inte. Gud har skapat oss för att vi ska tillhöra honom. Men han tvingar oss inte att bry oss om honom – där är vi fria. Men vi är trots vår frihet att välja bort honom en del av hans skapelse.

Relationen till Gud är det viktigaste av allt. Den är tillvarons centrum. Allt annat i våra liv får sin betydelse utifrån vår gudsrelation. Därför är Bibelns och den mänskliga historiens absoluta höjdpunkt Jesu liv, död och uppståndelse. För där och då helades relationen mellan Gud och människa. Nu är vägen till Gud öppen genom Jesus Kristus, för alla som tror.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out /  Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out /  Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out /  Change )

Connecting to %s