Jesus – Immanuel, Gud med oss

Hon ska föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus, för han ska frälsa sitt folk från deras synder. Matt 1:21

Matteus vill inte bara berätta att Jesus föddes, eller hur Jesus föddes, eller var Jesus föddes. Även om det är viktiga saker, så vill Matteus framför allt berätta för oss VEM det var som föddes. Och VARFÖR han föddes.

Han gör det genom att använda två namn: Jesus och Immanuel. Det är så som Matteus berättar för oss Vem det var som föddes och Varför han föddes.

Namnet Jesus får han på grund av ängelns direkta ord, både till Maria och till Josef i drömmen: ”Hon skall föda en son och du skall ge honom namnet Jesus, ty han ska frälsa sitt folk från deras synder”. Vad betyder namnet Jesus? ”Herren räddar”.

Namnet Jesus berättar alltså om hans uppdrag. Varför han föddes.  

Varför är namnet Jesus så viktigt – Jo, det beskriver vad han kom för att göra. Han kom för att rädda syndare. ”Han ska frälsa sitt folk från deras synder”.

Det är Gud själv som ska göra det. Människan klarar det inte. Det fanns bara en möjlig lösning på människans problem – och det var att Gud själv fick sända sin enfödde son till jorden.

Till en viss grad så kan faktiskt människor rädda sig själva – i den här världen. Vi kanske tänker på den där klassiska filmhjälten, som emot alla odds ändå till sist finner den där inre styrkan att besegra det onda och rädda världen. Eller tänker vi på berättelsen om den där personen som började sitt liv med nästan ingenting och genom hårt och enträget arbete byggde upp sitt eget affärsimperium – också en slags hjälte i vår tid. Eller så kanske du tänker på den där grannen/vännen som verkar ha total kontroll på allting. Varje gång ni ses så är huset nyrenoverat och perfekt städat. Gräsmattan är alltid grön, jämn, tät och kortklippt. Allting verkar vara så bra och perfekt i den människans liv.

Men när vi ser på människor så måste vi alltid komma ihåg att vi bara ser och bedömer ytan. Människor kan i någon mån, till en viss grad rädda sig själva i den här världen. D.v.s. vi kan gå från ett sämre liv till ett bättre liv – med våra mått mätt. Men detta är inte kristen tro. Det är inte vad det handlar om. Jesus kom inte till den här världen för att rädda oss i den här världen – han kom för att rädda oss från våra synder. Någon annan måste rädda oss från just detta. Vi kan inte göra det själva.

Jesus räddar oss genom sin död på korset och genom att han tvättar oss rena i sitt blod.

Så när vi tänker på Jesu födelse så ska vi också tänka på att Jesus är den som har gjort det för oss som ingen annan kan göra – som vi inte själva kan göra. Han renar oss från vår synd. Han räddar oss!

Namnet Jesus har han fått för att påminna oss om detta.

Jesus är för det andra Immanuel. Namnet Immanuel handlar då om VEM han är. Han är ”Gud med oss”. à andra namnförslag i andra profetior (som vi läste i Jes 9; underbar rådgivare, gudomlig hjälte, evig fader, fredsfurste). Sådana namn som också beskriver VEM han är.

– Gud med oss. Varför är detta namn viktigt? Jo, det beskriver att Jesus är- Både Gud och människa.

För att Gud skulle kunna vara med oss fullt ut så måste han bli en människa – annars kunde han inte vara med oss. Komma oss nära. Visa oss vägen till Fadern. Rädda oss.

Frågan är: Vad mer behöver vi egentligen veta om Gud? Han har kommit hit till jorden för att vara med oss och han vill rädda oss. Det bevisar för oss att Gud är god, alla hans avsikter med oss är goda. Han vill vara med oss, dela gemenskapen – och han vill rädda oss. Bara goda personer gör något sådant för andra. Avstår egen bekvämlighet och ära – för att tjäna och ge sitt eget liv – för andra.

Detta fantastiska budskap ramar in hela Matteusevangeliet. Här i det första kapitlet görs det tydligt att Gud vill vara oss nära. Immanuel. Guds son föds in i den här världen.

Och vad är det sista Jesus säger till sina lärjungar innan han lämnar dem är ”Jag är med er alla dagar in till tidens slut”. Jag är med er. ”Immanuel”.

Visst är det fantastiskt? Vi har en Gud som vill vara nära oss. Han vill vara nära dig. Just nu. Idag. Imorgon. Varje dag. Och i evighet.

Det är därför Jesus föds hit till jorden. För att visa oss detta, så tydligt det bara går. Gud vill vara med oss. Gud vill rädda oss.

Maria – Herrens moder

Min själ upphöjer Herren och min ande jublar över Gud, min Frälsare. Luk 1:46-47

Varje händelse i våra liv och i Guds liv föregår av andra händelser. I alla fall så länge tiden finns.

I Johannes evangelium fanns Jesus Kristus från begynnelsen. Redan vid tidens början fanns Sonen i form av Ordet i full förening med Fadern. ”I begynnelsen fanns Ordet och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud” (Jh 1:1) ”Och Ordet blev människa och bodde bland oss” (Jh 1:14). Det är det vi firar när vi firar jul, att Ordet blev människa.

Evangelisten Lukas börjar också tidigare, men inte fullt lika tidigt. Lukas börjar i profeterna. Eller egentligen i en specifik profet, nämligen Johannes döparen, den siste av profeterna före Jesus. Med detta vill han säga att det är förberett, det är känt att Jesus skulle komma, det gäller bara att lyssna till Guds röst genom profeterna.

Kommande söndag är Jesus mamma Maria i fokus. Vi vet att inget barn kan bli till om det inte fanns någon mamma där före. Det krävs också en pappa. Men utan att Maria varit med någon man kommer Ängeln Gabriel till henne och berättar att hon är gravid med hjälp av den helige Ande. Märkligt, men hennes svar blir en lovsång.

”Min själ prisar Herrens storhet, min ande jublar över Gud, min frälsare: han har vänt sin blick till sin ringa tjänarinna. Från denna stund skall alla släkten prisa mig salig: stora ting låter den Mäktige ske med mig, hans namn är heligt, och hans förbarmande med dem som fruktar honom varar från släkte till släkte. Han gör mäktiga verk med sin arm, han skingrar dem som har övermodiga planer. Han störtar härskare från deras troner, och han upphöjer de ringa. Hungriga mättar han med sina gåvor, och rika skickar han tomhänta bort. Han tar sig an sin tjänare Israel och håller sitt löfte till våra fäder: att förbarma sig över Abraham och hans barn, till evig tid.” (Luk 1:46-55)

Lovsången börjar med ”Min själ prisar Herrens storhet”. Maria använder ordet själ som på grekiska i bibeln också används om livet. Det bibliska sättet att beskriva en människa är med kropp, själ och ande. Själen har med vårt förnuft och förstånd att göra och anden med tro och det som är osynligt för oss just nu.

Människan är som det tempel som Mose byggde i öknen som ett tält. Ytterst, det som är synligt och nåbart är förgården. En bit in finns det heliga och innerst det allra heligaste. Förgården lyses upp av solljuset, det heliga av en ljusstake med sju ljus och det allra heligaste är inte upplyst alls, där bor Gud i trons mörker. Så är det med människan. Alla kan se kroppen, vad den gör och hur den lever. Själen däremot är bara upplyst för den enskilda människan, hon kan förstå, urskilja, veta och känna. Anden däremot kan bara upplysas av tron genom Guds helige Ande.

Marias själ prisar Herrens storhet. Allt det som hon själv kan åstadkomma med egen kraft prisar och lovar Herrens storhet när hon får reda på att hon är gravid.

Maria fortsätter sin lovsång: ”min ande jublar över Gud min frälsare”. Vi noterar vad det är Maria lovsjunger. Hon lovsjunger Gud, inte det Gud gör. Oftast är vi människor mer intresserade av vad Gud gör och kan tänka oss att prisa Gud för hans ingripande. Vi är ofta mer intresserade av gåvorna än själva givaren.

Vi riskerar också att fall dit till samma tänkesätt av den överkonsumtion som vårt samhälle präglas av. Då vi luras att tro att det inte blir någon jul om inte önskelistan, eller ibland beställningslistan, blir avprickad till varje punkt, om det inte är smockfullt med julklappar där under granen.

Men vet du – förälder som inte kan ge sina barn några julklappar är lika fullt förälder. Den som ingen julklapp får, kan lika fullt fira jul. Och Gud behöver inte ge något, och ändå fortsätta att vara Gud.

Maria är helt och fullt omgiven av Guds goda välgärningar och ändå klamrar hon sig inte fast vid dem. Hon lovsjunger Gud, enbart på grund av Guds godhet. Denna godhet har hon lärt känna, endast genom tron.

Friheten i Kristus

Johannes fick i sitt fängelse höra om Kristi gärningar. Matt 11:2

Vad är ditt fängelse? Du kanske tänker att du är fri och inte sitter i något fängelse? Men, det är inget jordiskt fängelse som definierar om du är verkligt fri, utan det är ditt förhållande till friheten – till Frälsaren Jesus Kristus. Tror du och förtröstar helt på honom, så är du fri oavsett omständigheter. Förtröstar du inte på honom, så är du en fånge oavsett hur fri du än själv menar dig vara.

Det kan låta lite väl förenklat, men man kan säga att det bara finns två kategorier människor på den här jorden: de ödmjuka och de högmodiga. De som är medvetna om att de är fångar och därför i behov av en Frälsare – och de som inte ser sin egen fångenskap och därför tror sig vara sin egen frälsare.

Högmodet är på många sätt den värsta synden att upptäcka – eftersom den går ut på att rättfärdiggöra sig själv, och skylla problemen på alla andra.

Johannes frågade inte: Hur länge ska jag behöva sitta här? Ska jag inte få komma ut snart? Jag är ju oskyldigt dömd, hallå!

Hans enda fråga i fängelset var: Är du den som vi har väntat på? ”Är du den som ska komma?” Det är allt jag behöver veta.

Vi blir så lätt upptagna av vart vi ska få komma, vad ska vi få uppleva i vår karriär, i vårt liv generellt, att vi glömmer att det redan finns en som har kommit. Jesus har kommit. Det är det som är svaret! Han har kommit till oss. För att befria oss.

Hur sker denna befrielse: Johannes får höra orden: ”blinda ser, lama går, spetälska blir rena och döva hör, döda står upp och fattiga får ett glädjebud.”

Och Johannes tänker: Fantastiskt! Den mäktiga profetian från profeten Jesaja går nu i uppfyllelse! Medan jag sitter här i fängelset så går Guds eviga löften i uppfyllelse. Det händer verkligen nu, i vår egen tid. Messias har kommit. Han är här!

Inga av Johannes yttre omständigheter förbättrades, snarare tvärtom. Men ändå blir allt förändrat av Jesu ord. Nu ser han ljuset igen. Nu hör han Guds tilltal igen. Nu kan han tro igen och fruktar inte längre döden som han snart skulle få möta.    

Johannes fattar att detta handlar om precis det som han själv tidigare har sagt om Jesus: Se, Guds lamm, som tar bort världens synder. Synden är det som gör oss blinda, döva, orena, förlamade, fattiga, fängslade och till och med döda.

Du kanske tycker att det är lite väl magstarkt nu inför julen att tala om fängelser, synd, liv och död. Men kyrkan finns faktiskt inte till för att skapa en mysig känsla eller för att få oss att bli lite snällare inför julen så att tomten kan komma. Det här är på liv och död. Det var därför Jesus kom. För att rädda oss från evig död, till evigt liv.

Så när vi läser om att det finns ett folk som vandrar i mörkret som skall se ett stort ljus, så handlar det om dig och mig. Det är vi som sitter i mörkret, i fängelset. Vi är döda i våra synder utan Jesus.

Det är därför Johannes fråga är så avgörande: Är du den som skall komma?! För med Jesus förändras allt. Då bryter ljuset in. Då blir den sanna befrielsen och friheten också vår!

Tiden är inne!

Tiden är inne. Guds rike är nära. Omvänd er och tro på budskapet. Mark 1:14-15

Jesus förkunnade Guds budskap. Här är ett ställe där jag tycker att Bibel 2000 har valt en alldeles fel översättning. Varför vet jag inte. Men grundtextens ord betyder inte budskap, utan evangelium. Det glada budskapet. Det är inte bara vilket budskap som helst. Det är evangeliet – som i sig själv har en inneboende kraft till frälsning!

Vad är då detta budskap? Detta evangelium? Ja, Markus konstaterar fyra enkla saker. De båda första handlar om vad Gud gör och de båda sista om vad vi bör göra.

1. Tiden är inne.

Här ligger en stark känsla av Guds suveräna kontroll och planering för allting. En lite mer ordagrann översättning kan låta ”tiden är fullbordad”. Det är inte alla minuter som passerar våra klockor som har samma värde. En del minuter är fyllda av helt extraordinär mening och betydelse. Vi vet det från vår egen erfarenhet.

Minuten när jag föddes, när jag fick mitt första Gudsmöte, när jag sa ja till min fru, när mina barn förlöstes är alla stunder av extra stor betydelse. Minuter som är avgörande, som sitter kvar, som man minns.

På liknande sätt säger Jesus här att Gud just nu fyller denna tid, vid början av hans verksamhet, med en enorm betydelse. Århundraden av förberedelser och profetior når nu sin fullbordan. Det är en tid fylld utav evighetens betydelse.

2. Guds rike är nära.

Det andra påståendet förklarar varför det var så. Guds rike hade nu brutit in i den här världen. Det var nu närvarande här på jorden. Guds rike betecknar inget avgränsat jordiskt landområde. Det står för Guds herravälde, där Gud får vara Kung – där Jesus får vara Herre. Därför kan Jesus på annat ställe säga om detta rike: ”Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen. Ingen ska kunna säga: Se här är det, eller Där är det. Nej, Guds rike är mitt ibland er (inom er).” Vad Markus gör efter den här inledningen i sitt evangelium är att han beskriver mer ingående vad det innebär att Guds rike är här: Onda andar drivs ut ur människor, sjuka blir helade, lama börjar gå, evangeliets ord föder tro som leder till frälsning och befrielse, Jesus stillar en storm och han väcker upp döda. Som några exempel.

Guds rike är nära – även idag. Även i Betaniakyrkan. Även i ditt liv.

3. Omvänd er.

De två sista uppmaningarna talar om för oss hur detta blir möjligt och verkligt i våra liv. Omvändelse är väl ett av de ord som har blivit använt mest i kyrkans historia. Men som också förmodligen har blivit mest felaktigt använt, oftast i en alltför snäv betydelse.

Ordagrant betyder det “en ändrad riktning”; “att vända tillbaka” eller “ett förändrat tankesätt”. Det handlar i allra högsta grad om att vända sig bort ifrån felaktiga attityder, ord och handlingar. Det är oftast det vi fokuserar på, men det är inte det som är det allra viktigaste. Det allra viktigaste i omvändelsen är att vända sig bort från sin egen väg för att istället gå den väg som Gud vill att vi ska gå, genom Jesus. Kanske den bästa översättningen av ordet är ”hjärtats förändring”, vilket då betyder en förändrad livsinriktning. Från mig, mitt och mina, till Honom och Hans.

4. Tro på evangeliet.

Det svenska språket är fattigt när det gäller tro. Vi har bara ett enda ord för det. Det är samma ord vi använder för att säga ”jag tror att det blir regn i morgon” som när vi säger ”jag tror på Jesus”. Det första är ju en ren gissning, medan det andra är mer av en förvissning. Engelskan är rikare. De har tre ord. Think, faith och believe. “I think it will rain tomorrow” är då ett mycket vagare påstående än “I believe in Jesus”. Beileve är mer av en förvissning.

I svenskan brukar jag säga att det finns en stor skillnad mellan ”tro att” och ”tro på”. Tro att Jesus finns är då bara ett slags intellektuellt försanthållande. Men det behöver inte få några konsekvenser för mitt liv. Tro på är mer en handling, där jag lägger mitt liv i hans hand fullt ut. Jesus vill att vi ska tro på evangeliet. Det är munnens bekännelse, hjärtats övertygelse och handlingarnas överlåtelse.

Människan, del 6

Människans fiender

Människan har fiender. Ondskan har inte sin rot och grund hos oss utan kommer in i den här världen utifrån. Det finns en kamp att utkämpa, som Paulus skriver, mot ondskans andemakter.

Satan

Satan eller djävulen är namnet på Guds motståndare. Han är skapad av Gud med en fri vilja. Han valde att göra uppror mot Gud för att själv bli Gud.

Som Guds motståndare är han vår fiende. Hans målsättning är att hindra människan från att få kontakt med Gud och han vill förgöra människan. Jesus kallar honom för ”Lögnens fader” och ett av hans bästa knep är att förvränga sanningen bara lite grann, så att det knappt märks.

Satan led sitt största nederlag när Jesus Kristus dog på korset och uppstod igen. Det slutliga nederlaget kommer den dag då Kristus kommer tillbaka för att döma världen.

Synden

Synden kom in i vår värld genom Satan. Människans syndafall betydde att vi alla har blivit indragna i synden. Att vara skild från Gud är den djupaste synd en människa kan leva i. Det stämmer väl överens med den Ondes målsättning för våra liv. Enligt Paulus är synden en makt som gör oss till slavar och den yttrar sig i felaktiga handlingar, ord och tankar. I Romarbrevet kapitel 5-8 behandlas läran om synden utförligt.

När Kristus dog på korset bar han hela mänsklighetens synd och skuld på sig och utplånade dess makt över oss, så att var och en som tror på honom inte skall förgås av synden, utan ha ett evigt, syndfritt liv.

Världen

När Bibeln ibland talar om världen som en fiende, så menar Bibeln den från Gud bortvända världen. Ur kristen synpunkt kan vi också tala om världen som något mycket gott och positivt. Men i det här sammanhanget är det frågan om den bortvända världen, som bara följer sina egna begär och lustar.

Världen har genom synden blivit främmande för sig själv och Satan har fått makt över världen. Han kallas därför också för denna världens furste. Det heter också att hela världen är i den Ondes våld.

Men Kristus har övervunnit världen med alla dess lidelser och begär och försonat den med sig själv. Frälsning genom Kristus betyder inte att vi tas ut ur världen utan att vi överflyttas från mörkret in i Sonens rike.

Köttet

Ordet kött används i Bibeln för att beskriva den från Gud bortvända människan. I moderna översättningar kan man istället skriva ”vår mänskliga natur” eller ”vår syndiga natur”.

Det är också frågan om det onda inom oss, som även vi som kristna bär på. Ibland kallas det också för ”den gamla människan”. För kristna människor blir det hela tiden en kamp om köttet, synden, den gamla människan ska ha övertaget i livet eller om den nya människan, anden, det goda, ska få övertaget.

Den gamla människan måste dödas varje dag för att den nya ska komma fram och växa sig starkare. Kristus har genom sin död besegrat den gamla människan, och genom sin förlåtelse gör han det möjligt för den nya människan att födas fram.

Döden

Döden är människans sista och största fiende. Nästan alla är rädda för döden och ser med bävan fram emot åldrandet och livets slut. Men Kristus har gått före oss också här och ordnat en väg genom döden till livet. Han har genom sin egen död och uppståndelse besegrat dödens makt och fört livet ut ur mörkret.

Därför behöver inte döden vara slutstationen för någon enda av oss. Vårt jordiska liv blir då enbart en förberedelse för det eviga livet i Guds direkta närhet som vi är skapade för att leva.

Människan, del 5

Människans frågor och problem

Vi ställer många frågor för oss själva och inför andra om livets mening. Vi undrar om Gud finns och om han bryr sig om oss och vad som är poängen med alltihop. Vi längtar efter lyckan och en framtid som ska vara bättre än den tid vi nu lever i.

Om jag skulle vinna…

Många av oss hoppas i ensamhet på att något annorlunda skulle hända med oss. Något som skulle förändra vår tillvaro. Vi hoppas och drömmer. Det kan gälla ett jobb som skulle kunna förändra livet och ge oss lite mer pengar. Det kan gälla en partner eller ett barn. Det kan handla om tanken att kunna släppa allt, bli fri från vardagen, åka till Maldiverna och bada. En lotto-vinst på några miljoner skulle sitta fint, eller åtminstone några hundra tusen.

Varför drömmer vi så här? Varför hoppas vi? Varför finns det ett behov hos oss människor att hela tiden fråga efter något bättre, större eller annorlunda?

Svaret är att vi hela tiden söker efter livets mening och innehåll. Därför måste vi ständigt få nya mål att nå, nya upplevelser att bocka av, ny teknik att bemästra, ny partner att älska osv. Djupast sett är all den här längtan och allt det här sökandet ett sökande efter Gud.

Nyandliga rörelser

Många människor idag söker sig till de nyandliga rörelserna. Rörelser som vill vara ett svar på alla de frågor som vi människor ställer. De vill ge trygghet i en otrygg värld. Det som människor kanske mest av allt söker idag är lycka, välbefinnande och inre frid. Många i västvärlden idag söker sig till delar av den traditionella östliga andligheten i form av hinduism och buddhism, eftersom man där upplever en öppenhet och ett smörgåsbord. Välj lite vad du själv vill ha. Naivt lever man med tron att all andlighet är god. Men vi behöver vara på vår vakt, även i den andliga världen.

Nya testamentets varningar

I Nya testamentet förekommer en hel del varningar för falska ledare och felaktiga andliga källor. Det som är människogjorda vägar till Gud leder enbart fel. Nya testamentet är tydligt med att det bara finns en väg till Gud och den vägen heter Jesus Kristus. Därmed gör också kristen tro anspråket på att vara den enda tron som är svaret på de många frågor om livets mening som vi människor ställer.

Skillnader mellan religioner

I den här situationen behöver vi som människor välja väg. Det är helt uppenbart att det finns många olika religioner och livsåskådningar. Genom hela den mänskliga historien har det alltid funnits det. Så gott som alla folk har haft någon form av tro, vilket visar oss att människor inte kan vara utan en Gud.

Den absolut viktigaste skillnaden mellan alla andra religioner och livsåskådningar och den kristna tron är att i de andra religionerna och livsåskådningarna är det fråga om att jag måste göra olika saker för att få kontakt med Gud. Jag måste lyda, jag måste offra, jag måste be, jag måste söka svaren osv.

I kristen tro är det precis tvärt om. Gud kommer till oss genom Jesus Kristus. Han har varit lydig. Han har offrat sig för oss. Han ber för oss. Han söker efter oss.

Det enda vi behöver göra är att öppna oss och i tro ta emot honom och hans gåvor.

Ro hos Gud

När en människa börjar söka Gud så beror det på att hon redan förut blivit sökt av Gud. Kyrkofadern Augustinus sade en gång: ”Mitt hjärta är oroligt till dess det finner vila i Gud”. Många människor efter honom har gjort samma upplevelse. Resor, pengar, partners, karriärer, hus och bilar kan inte på djupet tillfredsställa våra drömmar och vår längtan. Det kan endast Gud göra, han som är vårt ursprung och vårt liv. Den Gud som är Jesu Kristi Fader.

Människan, del 4

Fallen och ond

”Havet är salt av alla tårar” är ett klassiskt uttryck. Det är inte svårt att stämma in i det när vi ser på samhället och världen runt omkring oss. Allt det goda som Gud har tänkt om oss människor, som vi har försökt beskriva hittills i vårt häfte, har en baksida – det onda. Här i världen finns lidande, svält, naturkatastrofer, utnyttjande och korruption. Listan kan göras väldigt lång. Människor blir sjuka, får ångest och depressioner. Många hamnar i utanförskap och blir orättvist behandlade.

Vems är felet?

Det är naturligtvis omöjligt att i varje enskilt fall av ondska säga vem som står bakom. Men en sak borde stå klart för oss alla vid det här laget av människans långa historia: vi kan inte befria oss själva från ondskans realitet. Trots vår nästan obotliga tro på vår egen förmåga så tvingas vi inse att människan själv är orsaken till väldigt mycket ont. Allt ifrån miljöförstöring till misshandel, mobbning, mord och krig. Vi kan inte som människor befria oss från ett personligt ansvar för det onda i tillvaron. I människans hjärta finns det en egoism som ofta kommer till uttryck i onda handlingar gentemot andra.

Ett brustet förhållande

Bibeln har ett svar på frågan varför ondskan finns. Efter berättelsen om hur Gud skapade allting gott kommer berättelsen om syndafallet. Det är en berättelse om hur de första människorna gör uppror mot Gud och väljer att gå sin egen väg och lita enbart till sitt eget förstånd. De avsätter Gud med intentionen att bli sina egna gudar. De vill inte längre följa Guds vilja utan utnyttjar sin frihet till att göra precis det som Gud har förbjudit.

Den berättelsen är inte bara något som har skett en gång vid historiens början, utan det är en händelse som upprepas i varenda människas liv, om och om igen. Vi gör alla som Adam och Eva. Vi avsätter Gud, lever och gör saker mot varandra som Gud inte vill, som om Gud inte fanns. Egoism och avundsjuka kommer i första hand och den ena handlingen blir värre än den andra.

Men berättelsen om Adam och Eva är ändå samtidigt en avgörande berättelse för hela människosläktet. För de står som representanter för alla människor i alla tider. Det hebreiska ordet Adam betyder just mänsklighet. Därför talar Bibeln om att ”alla människor har syndat och gått miste om härligheten från Gud”. Gemenskapen mellan Gud och människa har brustit och därför brister också i förlängningen gemenskapen mellan människor.

Ett personligt ansvar

I en av de syndabekännelser som används inom Svenska kyrkan finns den här formuleringen: Jag ”har del i världens bortvändhet från dig”. Det är ett försök att formulera att vi alla är fallna i synd och utlämnade åt oss själva lever vi borta från Gud. Tidigare säger vi i samma bekännelse: ”Genom min synd är jag skyldig till mer ont än jag själv förstår.” Tillsammans med andra människor delar vi ansvaret för den ondska som finns i vår närhet och vår värld.

Det är inte så att det finns ”goda” och ”onda” människor, även om vi gärna vill göra den uppdelningen. Förmågan till onda och goda handlingar finns inom varje människa och vi behöver börja med att granska våra egna liv på detta område.

Synd

Ordet ”synd” är ett viktigt bibliskt begrepp som i vår tid har förlorat mycket av sin innebörd. Synd har för oss antingen blivit något tråkigt, när vi gått miste om något: ”Det var ju synd att du inte kunde komma”. Eller också har det blivit förknippat med något mycket roligt och gott. Att vara ute och synda kan betyda att vi har haft en riktigt rolig kväll. Eller använder vi uttrycket ”en syndfull njutning” om något gott som vi unnar oss själva.

Synd i Biblisk mening är något mycket djupare än så, och ytterst allvarligt. Det är att genom sina handlingar, sina ord och sina tankar skilja sig från Gud. På tyska är ordet ”sunde”, vilket för tankarna till ett sund. Något som skiljer två landområden från varandra. Jesus beskriver synd som ”otro”, att inte vilja tro på Gud. Det grekiska ordet för synd betyder ordagrant ”att missa målet”. Vi går miste om målet för våra liv genom vår synd.  

Vem kan bära all ondska? Vem kan uthärda världens lidande? Vem kan själv klara av sin synd? Ingen! Men Jesus Kristus har burit all världens synd, all världen skuld och all världens ondska i sin död på korset.

Människan, del 3

Människan är flerdimensionell

En människa har många olika sidor och står i olika relationsförhållanden. Det betonas i Bibelns skapelseberättelse att människan är skapad till gemenskap, till att höra ihop med skapelsen och andra människor. Människan är en social varelse.

Hur underligt det än kan låta så har människan ett förhållande till sig själv, som enskild person. Vi kan fundera på vår egen existens och reflektera över vilka vi är och varför vi finns till. Vi kan fundera över livets mening och vi kan förstå olika samband och sammanhang, även väldigt komplexa sådana. När det i Bibeln står att vi ska älska vår nästa som oss själva, så ska vi inte glömma bort ordet om att älska oss själva. En människa som älskar sig själv, som man ser ut och med de egenskaper man fått, har lättare att älska andra.

Man och kvinna

I Bibelns skapelseberättelse är det tydligt att både man och kvinna är skapade till Guds avbild. De är skapade likvärdiga inför Gud. De ska leva i relation till varandra, eftersom det är i föreningen av manligt och kvinnligt som den fulla mänskligheten finns. Det är också i den föreningen Gud har lagt ner gåvan att fortplanta sig och på så sätt fullborda uppdraget om att uppfylla jorden. Livets gåva har Gud gett på ett unikt sätt till man och kvinna i förening.

Kärleken mellan man och kvinna är viktig. Därför behöver den kärleken samma regler som all annan mänsklig gemenskap, ansvar för varandra och trohet mot varandra. Tillsammans har man och kvinna ansvar för familjerelationer, att bygga mänsklig gemenskap med varandra och sina efterkommande.

I alla samhällen finns det män och kvinnor som av olika anledningar väljer eller tvingas att leva ensamma. Jesus har gett ett fantastiskt exempel på att livets mening inte beror på den saken. Hans liv var det mest meningsfulla liv som någonsin har levt – trots att han levde ogift.

Våra medmänniskor

Vi är skapade att leva i relation till våra medmänniskor. Ingen av oss lever eller kan leva helt för oss själva. Hur individualistiska vi än vill vara, så kommer vi alltid att vara beroende av varandra. I första hand i närsamhället, i kommunen där vi bor. Men vi är också beroende av människor i hela vårt land och av människor över hela jorden. I vår globala tid är det tydligare än någonsin. Därför är vi på ett sätt en enda stor mänsklig gemenskap.

I den gemenskapen ska kärleken till varandra stå i centrum. Du skall älska din nästa som dig själv, uppmanar Jesus oss. Vår nästa finns över hela världen och du har ansvar för henne.

När vi ska leva i den gemenskapen med varandra har vi användning för all den skaparkraft som Gud har gett oss. Alla våra färdigheter, gåvor och möjligheter får vi utnyttja för att hjälpa varandra.

Vi får också användning för vår kultur. Den är till för att göra livet meningsfullt, att ge oss tankar, glädje, skönhet och inspiration. Vi får som kristna stödja allt gott kulturarbete. Vi gör det på grund av att kulturen är till för våra medmänniskor.

Gud

Först och främst står vi dock i relation till Gud. Det gör vi oavsett om vi tror på honom eller inte. Gud har skapat oss för att vi ska tillhöra honom. Men han tvingar oss inte att bry oss om honom – där är vi fria. Men vi är trots vår frihet att välja bort honom en del av hans skapelse.

Relationen till Gud är det viktigaste av allt. Den är tillvarons centrum. Allt annat i våra liv får sin betydelse utifrån vår gudsrelation. Därför är Bibelns och den mänskliga historiens absoluta höjdpunkt Jesu liv, död och uppståndelse. För där och då helades relationen mellan Gud och människa. Nu är vägen till Gud öppen genom Jesus Kristus, för alla som tror.

Människan, del 2

Guds avbild

I berättelsen om när Gud skapar allting får vi reda på att Gud skapade människan till sin avbild (1 Mos 1:27). Vad kan det betyda, förutom att vi har ett unikt värde?

Det finns många formuleringar i Bibeln som pekar på att människan är härligt och underbart skapad. I Psaltaren 8 står det att Gud skapade människan ”nästan till en gud”. Gud gav människan en gestalt som skulle återspegla Guds härlighet. Gud kunde bli människa i Jesus Kristus, därför att vi är skapade till Guds avbild. Kristus kallas ju själv för ”en avbild av hans [Guds] väsen” (Hebr 1:3). Det är inte helt otroligt att tänka sig att Jesus på något sätt har stått som modell för människan.

Människan har fått ett uppdrag

Regeringar i olika länder kan inte själva utöva all makt och bestämma allting i ett land. Därför tillsätter de landshövdingar, myndigheter och ambassadörer – människor med olika titlar som ska se till att en regerings vilja och dess politik blir genomförd i deras del av landet och världen.

På samma sätt har Gud insatt människan på jorden med ett uppdrag att se till att Guds vilja ska råda här. I skapelseberättelsen står det om människorna: ”De ska härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden”.

Det här betyder att vi ska se till att den här världen fungerar. Inte bara idag, inte bara i vår generation utan för flera generationer framåt. Världen får inte förstöras. Vi får inte utnyttja alla naturtillgångar under vår tid. Vi får inte orsaka så mycket utsläpp och miljöförstöring att planeten går under.

Här gäller det att förvalta uppdraget från Gud, så att livet fungerar för så många som möjligt. Jorden är inte människans egendom. Den är Guds. Människan har enbart fått uppdraget att ta hand om jorden, att utöva Guds makt där. Och vi kommer en dag få svara inför Gud hur vi har skött det uppdraget.

Människan samtalar med Gud

Det är bara människan som kan tala och har ett förståeligt språk. Visst kan djur kommunicera med varandra, men knappast författa böcker, pjäser eller lexikon. Språket är därför ett mänskligt kännetecken. Språket skapar kontakt och gemenskap. Vi kan nå varandra som människor när vi talar med varandra. Men språket innebär också att vi kan få kontakt med Gud. Vi kan tala till Gud och vi kan lyssna på honom. Det är en viktig del av vad det innebär att vara skapad till Guds avbild.

Människan är fri och ansvarig

Vårt uppdrag från Gud har vi ansvar för. Samtidigt är vi fria att hantera det hur vi vill. Vi kan sköta det efter bästa förmåga och vi kan låta bli. Vi är fria, och vi är ansvariga. Våra samtalsmöjligheter med Gud kan vi göra som vi vill med. Vi kan ha kontakt med honom och vi kan låta bli. Vi har ansvar för hur vi förhåller oss i vår gudskontakt. Gud tvingar sig inte på oss. Vi är fria och ansvariga och vi får ta konsekvenserna av våra val.